Spädbarn som blivit kvävda i sömnen, makar som bråkade och folk som skolkade från kyrkan – det är exempel på ärenden som kunde behandlas inför kyrkorådet.
I en del församlingar, särskilt i städerna, fanns det kyrkoråd redan på 1700-talet. År 1817 bestämdes att kyrkoråd skulle inrättas i varje församling. Kyrkorådets bestod av prästen, socknens kyrkvärdar och ytterligare några betrodda församlingsbor. Ofta ingick de förnämsta och mest inflytelserika männen i socknen.
Kyrkorådets uppgift var att hantera ärenden som hörde till religionens och sedernas vård inom socknen. Exempel på ärenden var att värna kyrkolivet genom att förebygga "oseder" vid gudstjänsterna och varna dem som hade betett sig opassande i kyrkan. Rådets vanligaste uppgifter på landet var att hålla förhör med mödrar som av våda kvävt sina barn samt utdela varningar åt oeniga makar.
Kyrkorådets protokoll kan ge oss inblick i vanliga människors liv. Vi får berättelser om hur det kunde gå till i deras hem i vardagen. Hur barn och föräldrar sov tillsammans, hur man umgicks och bråkade, vilka förväntningar man kunde ha på en make eller maka.
Det är viktigt att tänka på att kyrkorådet, precis som andra myndigheter och domstolar, hade till uppgift att kontrollera och påverka folks beteende. Protokollen formulerades av kyrkans män och det är deras syn som kommer fram. De som blev granskade kan ha haft en annan syn på saken.
Kyrkorådets protokoll finns i kyrkoarkiven, under seriesignum KIII. Före år 1863, då sockenstämman avskaffades, hittar man ofta kyrkorådsprotokollen tillsammans med sockenstämmans protokoll (KI). Därefter kan de finnas tillsammans med kyrkostämmoprotokollen (serie KII).
