Fördjupning

Finska kriget - bakgrund

Riksenhet sedan medeltiden

År 1809 är ett av de viktigare årtalen i svensk och finsk historia. Till följd av Finska kriget 1808-09 blev Sverige tvunget att ge upp sin östra rikshalva, som i stället hamnade under rysk överhöghet. Därmed bröts en flera århundraden lång förbindelse: Finland hade successivt mellan 1100-talets mitt och 1300-talet gjorts till en del av det svenska riket. I vissa finska kretsar växte dock ett missnöje fram mot den svenska överhögheten mot slutet av 1700-talet. Under det svensk-ryska kriget 1788-90 - som startats av den svenske kungen Gustav III - resulterade detta i Anjalaförbundet, då över hundra officerare gjorde myteri och krävde fredsförhandlingar med Ryssland. Resningen kvästes dock.

Sverige och Napoleonkrigen

I början av 1800-talet rasade Napoleonkrigen i Europa. För att stärka sina positioner gentemot grannarna slöt sig länder samman i allianser. Sverige hade mellan 1794 och 1803 fört en utrikespolitik som gått ut på att hålla sig neutral till händelseutvecklingen på kontinenten. Men i början av 1800-talet började kungen, Gustav IV Adolf, omvärdera denna hållning. Ett starkt skäl till detta var det hat han kände mot den franske kejsaren, inte minst efter kidnappningen och avrättningen av en fransk prins som tagit sin tillflykt till Baden, som Gustaf IV Adolfs gemål kom från. År 1805 slöts Sverige samman med Storbritannien, Österrike och Ryssland i den tredje koalitionen mot Napoleon och förklarade krig mot Frankrike.

Ryssland Sveriges fiende

År 1807 tvingades både Sverige och Ryssland se sig besegrade av fransmännen och den tredje koalitionen splittrades. I juli samma år slöts i stället en ny överenskommelse i det hemliga fransk-ryska fördraget i Tilsit som kom att få stora konsekvenser för Sverige.

Fördraget innebar att den franske kejsaren och tsar Alexander av Ryssland lovade att inte föra krig mot varandra, utan att de tvärtom skulle försöka pressa varandras fiender att kapitulera. Detta innebar bland annat att Ryssland skulle tvinga Sverige att gå med i kontinentalsystemet (en handelsblockad) mot Storbritannien, något som Gustav IV Adolf fann fullkomligt otänkbart.

Den 21 februari 1808 gick därför - utan krigsförklaring - ryska trupper över syd-östra gränsen till Finland, vid Kymmene älv. Kort därefter förklarade, efter ryska påtryckningar, Danmark-Norge krig mot Sverige. Napoleon lät dessutom en spansk-fransk styrka under marskalk Jean Baptiste Bernadotte, den blivande svenska kungen, tåga upp till Danmark för att delta i en planerad invasion av Skåne.

I början av 1808 stod Sverige alltså inför risken av ett trefrontskrig, och hade nu bara en allierad kvar - det hårt pressade Storbritannien.

 

Kriget 1808-1809

Reträtt enligt planerna

Försvaret av Finland, som leddes av general Gustav Mauritz Klingspor, var upplagt enligt följande strategi: Den svenska armén skulle retirera åt nordväst till Österbotten och i söder skulle den starka fästningen Sveaborg utanför Helsingfors hålla stånd. På så sätt skulle man kunna få tid att invänta förstärkningar från Sverige, vilket inte var möjligt innan isarna hade släppt Östersjön. Det var alltså i första hand armén som skulle utgöra den krigförande styrkan; flottan skulle främst användas för transporter av förnödenheter och manskap.

Inledningsvis kunde ryssarna avancera snabbt. Men i april stoppades deras framfart upp genom slagen vid Siikajoki och Revolax strax söder om Uleåborg (i nordvästra Finland). Ryssland var onekligen det större av de båda länderna, men kunde bara avdela en del av sin armé för kriget mot Sverige. Finland hade dessutom en terräng som gjorde det svårt för stora arméer att genomföra regelrätta slag. Ryssarna måste därför kämpa inte bara mot den svenska armén, utan också mot finska bönder i gerillakrigföring.

Försök till motoffensiv

I maj fick svenskarna ett stort bakslag: Den 6 maj kapitulerade befälhavaren på fästningen Sveaborg, Carl Olof Cronstedt. Nederlaget var inte en följd av rysk militär överlägsenhet. Fästningen var mycket stark och byggd för att klara av ett ryskt invasionsförsök, och den hade med stor sannolikhet kunnat hålla stånd en längre tid. När kapitulationen skedde - helt utan strid - var det i stället resultatet av effektiv rysk psykologisk krigföring.

Kort före Sveaborgs fall, i april, hade den svenska armén inlett en motoffensiv i Savolax i östra Finland, och i maj kunde den återta staden Kuopio. Ytterligare en seger vanns i juli vid Lappo i västra Finland, då svenska trupper anförda av översten Georg Carl von Döbeln - som är en av Finska krigets bäst kända gestalter - lyckades återta kontrollen över vägen mellan Vasa och Kuopio och få en möjlighet att anfalla de ryska styrkorna längre österut.

Sommaren 1808 startade de svenska styrkorna en offensiv för att försöka driva fienden ut ur Finland. I juli vann de en viktig seger i slaget vid Lappo, som tagits i besittning av ryssarna. Befälhavare för de svenska trupperna var överste Carl Johan Adlercreutz, men särskilt utmärkte sig överste Georg Carl von Döbeln som i spetsen för Björneborgs regemente intog staden genom ett frontalangrepp. (Krigsarkivet, Sveriges krig 18:229)

 

Men förutom dessa segrar var de svenska framgångarna få. Flera svenska landstigningsförsök i södra Finland under sommaren och tidig höst misslyckades, vilket gjorde det svårt att klara arméns underhåll. Ryssarna kunde under tiden däremot få fram både förstärkningar och materiel. Från mitten av augusti stod det allt tydligare att de utgjorde den klart starkare parten i kriget. Bland annat besegrade de svenskarna vid Oravais och Ruona/Salmi i västra Finland i september. Den 29 september slöts slutligen ett vapenstillestånd och Klingspor avgick från sin post.

 

Svenska armén lämnar Finland

I oktober 1808 bröts dock vapenvilan och striderna fortsatte. Den svenska skärgårdsflottan lämnade Åland och armén drog sig norrut till svensk mark. Därmed hade hela den finska rikshalvan gått förlorad, och själva Sverige hotades av en rysk invasion. Situationen under återtåget och förläggningen i Sverige var mycket svår, tusentals soldater dog av sjukdom eller umbäranden. Särskilt hårt drabbades det år 1808 upprättade lantvärnet, ett illa rustat folkuppbåd av män mellan 18 och 25 år.

Kungen avsätts

Redan innan Finska kriget brutit ut fanns en betydande inhemsk kritik mot den svenska kungen, Gustav IV Adolf. Motgångarna gjorde denna än mer skarp, och tankar väcktes nu om att avsätta honom. I mars 1809 tågade i detta syfte den svenska Västra armén under överstelöjtnant Georg Adlersparre från Värmland mot Stockholm. Andra kritiker hann dock före och lät arrestera kungen den 13 mars. Kort därefter tvingades han abdikera. Den 6 juni fick Sverige en ny regeringsform och Gustav IV Adolfs farbror Karl XIII blev ny kung.

Sverige tvingas sluta fred

Ungefär samtidigt med händelserna i Stockholm satte sig de ryska trupperna i rörelse igen. De intog Åland, fortsatte över på svenskt territorium och besatte Norrlandskusten ner till Umeå. Den 19 mars intog ryska styrkor Grisslehamn, vilket innebar ett allvarligt hot mot Stockholm.

I mars 1809 inledde ryssarna ett omfattande anfall mot Sverige. Inryckningen skedde parallellt på tre platser: över Torneå i norr, i Umeåtrakten och via Åland. När Ålands kommendant Georg Carl von Döbeln flydde över till Grisslehamn följde en rysk förtrupp efter, vilket denna ryska karta visar. Stockholm var nu hotat. I denna situation slöts ett vapenstillestånd i väntan på fredsförhandlingar. (Krigsarkivet: Sveriges krig 19:10)

I augusti 1809 inleddes svensk-ryska fredsförhandlingar och en månad senare, den 17 september undertecknades ett fredsfördrag i Fredrikshamn. Sverige gick med på att sluta fred med Danmark och Frankrike och att stoppa sin handel med Storbritannien. Men den största förlusten man tvingades acceptera var ändå förlusten av Finland. Med den förlorade det svenska riket i ett slag en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin befolkning.

Redan i slutet av mars hade tsar Alexander I kommit till Borgå i Finland, där de finska ständerna svurit honom trohet. Finland gjordes därmed till ett storhertigdöme i det ryska väldet.