En fråga som väckte mycket debatt i samhället under 1900-talets första halva var den om hur skolan skulle vara organiserad. Till stor del rörde det här sig om en krock mellan en äldre och en nyare syn på utbildning. Den äldre hade framför allt läroverken stått för, där man betonade disciplin och klassisk bildning. Nya idéer inom pedagogiken kom tillsammans med den allmänna samhällsutvecklingen att innebära stora förändringar. När nazism och fascism bredde ut sig över Europa stod det allt mer klart att en viktig uppgift för skolan var att säkerställa att eleverna förstod värdet av demokrati.
1950 beslutade riksdagen om nio års skolplikt. På grund av den oenighet som fanns om skolan bestämde man sig för att inte direkt övergå till något nytt. Istället drog man igång en försöksverksamhet med ”enhetsskola”, vilket var vad man kallade den skolform som skulle ersätta folkskolor, realskolor, fortsättningsskolor och alla andra sorters skolor som fanns vid den tiden. Problemen var dock att det fanns olika åsikter om till exempel vilken typ av kunskap som skulle läras ut i skolan. Och kunde det fungera att alla fick samma skolgång – oavsett social bakgrund, hur duktig man var i skolan eller om man planerade att studera vidare eller inte.
Redan innan försökstiden var över bestämde man sig för att införa den nya sortens skola, som kom att få namnet ”grundskola”. Riksdagen fattade beslut om detta 1962 och samma år kom en ny skollag och en skolstadga. Tanken med grundskolan var att alla elever skulle gå i samma sorts skola, med samma läroplan (Lgr 62). Grundskolan skulle vara uppdelad i tre stadier: lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Betygen i grundskolan följde en femgradig skala med sifferbetyg, där 1 var lägst och 5 det högsta betyget.
Under de första sex åren var alla ämnen gemensamma, medan man i sjuan och åttan valde mellan olika tillvalsämnen, till exempel språk eller svårare kurs i matematik och engelska. Från början var nionde klass uppdelad på olika ”linjer”, där åtta stycken var allmänna och yrkesförberedande och en till för de som skulle gå vidare till gymnasiet. I och med den nya läroplanen som kom 1969 (Lgr 69) slopades uppdelningen i nian, och istället infördes ett högstadium som var sammanhållet för alla. Vissa tillvalsämnen fanns dock kvar, som språk, ekonomi, teknik eller konst.
