Av de 68 startande i maratonloppet 1912 bröt hälften i den tryckande hettan. I det dramatiska loppet kollapsade portugisen Francisco Lazaro av vätskebrist och dog dagen därpå på Serafimerlasarettet. Vann gjorde Kenneth McArthur från Sydafrika. Svensken Sigge Jacobsson och japanen Siso Kanakuri var två av deltagarna. Ovan ses deras anmälningar till tävlingen, vilka ingår i arkivet efter Stockholmsolympiaden 1912.
Sigge Jacobsson (f 4.6.1883) var en av de förhandstippade. Han hade tränat på en torkvind vid Tanto Sockerbruk för att vänja sig vid löpning i stark värme. En olidlig hetta rådde också när löparna gav sig i väg. Jacobsson låg länge bra till för att slåss om medaljerna men föll tillbaka under slutet av loppet och hamnade på en sjätte plats. En starkt bidragande orsak var att han dagen till ära använde ett par splitter nya löparskor och drabbades av svårt skoskav under senare delen av loppet.
Japanen Siso Kanakuri ( f 20.8.1891 ) försvann ur bilden efter cirka halva loppet och man fick inga rapporter om vad som inträffat. Så växte i Idrottssverige den seglivade myten om "japanen som försvann" fram. Särskilt på sportsidorna omhuldades denna mytbildning. Först långt senare, decennier efter andra världskrigets slut, fick gåtan sin förklaring då Kanakuri gjorde ett återbesök i Stockholm. Hans förklaring var enkel. Vid vändpunkten i Rotebro hade han känt sig trött och törstig och blivit omhändertagen av en familj som satt i sin villaträdgård och svalkade sig med saft och bullar. Han fick sedan hjälp av dem till OS-byn inne staden och reste därefter hem som planerat. Ingen egentlig dramatik alls även om man kan ana att han själv nog var mycket besviken över att ha tvingats bryta.
Han blev sedan 1967 inbjuden till Stockholm för att symboliskt avsluta sin avbrutna mara. Tiden "54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder" utbasunerades av legendariske Sven Jerring i radion och blev direkt ett populärt kuriosasvar på frågan "Världens längsta maratonlopp?".
Men precis som det mesta i denna historia är den ett påhitt. Man tvingade naturligtvis inte den 76-årige Kanakuri springa den dryga mil som fattades 1912. I stället behövde han bara jogga några få steg inne på Stadion.
Text: Lars-Olof Welander (bearbetad av Karin Borgkvist Ljung)
