Ålandsfrågan sedan freden 1809

När det vid fredsförhandlingarna i Fredrikshamn 1809 stod klart att Åland inte skulle förbli svenskt var man tvungen att göra det bästa av situationen. Det för Sveriges del viktigaste resultatet blev därför att Åland skulle utgöra en neutral zon, som inte fick befästas. På detta sätt fick Ryssland som granne – och eventuell fiende – inte chans att placera vapen och militär alltför nära inpå rikets huvudstad Stockholm.

Åland 1918 - klicka för att se bilden i större format

Karta över Åland 1809. Klicka på bilden för att se en förstoring.


Under Krimkriget (1853-1856), när Ryssland ockuperat osmanskt territorium, försökte en koalition med bland andra Storbritannien påverka ryssarna att dra sig tillbaka. I samband med detta skickades en engelsk flotta till Östersjön för att övervaka den ryska aktiviteten. I det sammanhanget dog den ryska tsaren Nikolaj I och han efterträddes av Alexander II, som inte var fullt så krigisk. Fred slöts i Paris 1856 och i samband med detta förbjöds Ryssland att befästa Åland i den del av fredsöverenskommelsen som brukar kallas Ålandsservitutet.

Efter unionsupplösningen med Norge blev den svenska regeringen uppvaktad av Ryssland, som genom förhandlingar ville upphäva Ålandsservitutet från 1856. Detta ledde till en politisk oro, som kunde hävas genom att östersjöns dåvarande strandstater (Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland) påtecknade det så kallade Östersjöavtalet i april 1908. Detta fördrag bestämde att status quo skulle upprätthållas i Östersjön, det vill säga att allt skulle förbli som det varit – även beträffande Åland.

 

Ålandsfrågan under första världskriget

Ryssland kunde ändå inte låta bli att befästa Åland åren efter första världskrigets utbrott 1914. Sverige reagerade skarpt mot detta på diplomatisk väg. Rysslands dagar var emellertid räknade. Revolution utbröt i mars 1917 i St. Petersburg. Då Lenin och hans kommunister inte kunde komma överens om hur styret av rådsrepubliken skulle gestalta sig följde ytterligare en revolution i november samma år. Den 6 december 1917, utropade sig Finland som en självständig stat.

Dessa omvälvningar skapade en märklig situation för de ryska soldater som var stationerade på Åland. De hade blivit ditkommenderade av en stat som inte längre fanns och hade inte längre någon som vare sig kommenderade dem eller höll dem med mat. De började plundra ortsbefolkningen. Ålänningarna tröttnade och klagade hos den svenska regeringen, som intervenerade på Åland vårvintern 1918. De ryska soldaterna skickades hem genom svensk försorg. Härefter tog Sverige initiativ till en överenskommelse mellan Sverige, Tyskland och Finland att förstöra de ryska fästningarna på Åland. Detta arbete utfördes sommaren 1919.

Den åländska befolkningen röstade med stor majoritet för att tillhöra Sverige efter oroligheterna på ön 1918. Man vände sig till svenska regeringen för stöd i saken. Svenska utrikesdepartementet försökte få frågan med i fredsförhandlingarna i Paris 1919, men frågan överfördes till det nyligen bildade Nationernas förbund (NF). Detta organ, som sammanträdde i Geneve den 24 juni 1921, beslöt att Åland skulle tillhöra Finland. Samtidigt bestämdes att Åland skulle vara demilitariserat, i likhet med överenskommelserna från 1809, 1856 och 1908.

Sidan publicerad: 2013-06-28 | Sidan senast uppdaterad: 2016-05-11