Då Gustav III dog, två veckor efter de mördande skotten på operabalen i Stockholm våren 1792, var hans son och tronföljare Gustav Adolf 13 år gammal. Därför tillsattes en förmyndarregering, under hans farbror hertig Karl (men under stort inflytande av greve Gustaf Adolf Reuterholm). Gustav IV Adolf inrättades som kung 1796. Hans regenttid kännetecknades bl.a. av hans avsky mot Napoleon och hans orealistiska syn på Sveriges militära styrka vilket ledde till att förtroendet för honom som regent successivt minskade. Sedan tidigare fanns även en opinion mot det envälde Gustav III infört och som hans son Gustav IV Adolf tog över. Detta missnöje växte sig ännu starkare genom förlusten av Finland 1809.
Gustav IV Adolfs vägran att fredsförhandla med ryssarna och hans planer på ett nytt fälttåg i Finland innebar att motståndet mot honom växte allt mer. Under vintern 1808-1809 ryktades det också om konspirationer och uppror mot kungen. Den 12 mars fick Gustav IV Adolf av en kurir från Örebro reda på att en upprorshär ur den s.k. västra armén - den armé som skulle bevaka gränsen mot Norge - nu var på marsch mot Stockholm.
I spetsen stod överstelöjtnant Georg Adelsparre som ville tvinga fram fredsförhandlingar och stoppa planerna på ett nytt fälttåg i Ryssland. Kungen bestämde sig då för att lämna Stockholm och planerade att barrikadera sig i Södertälje med Stockholms garnison. Han kom dock inte så långt. På förmiddagen den 13 mars tog nämligen höga ämbetsmän och militärer saken i egna händer och under ledning av general Carl Johan Adelcreutz med sex andra personer arresterades kungen på Stockholms slott. Det hela gick oblodigt till även om kungen med dragen värja lyckades fly ur rummet genom en lönndörr innan han tillslut av hovjägmästaren Greiff övermannades på den inre borggården.
Den arresterade kungen och hans familj sattes sedan i husarrest på Gripsholms slott. Formellt avsattes han av ständerna (riksdagen) den 10 maj 1809. Han, hans familj och den 10-årige kronprinsen Gustav förklarades då förlustiga av den svenska kronan. Gustav IV Adolf hade tidigare, den 29 mars, skrivit ett brev där han avsade sig kungamakten. Julaftonen 1809 lämnade Gustav Adolf med familj Sverige och Karlskrona med båt. Resten av sitt liv kom han att leva i landsflykt under namnet ”greven av Gottorp” och senare överste Gustafsson.
Han levde ensam eftersom makarna redan 1810 bestämde sig för att skiljas. Hans hustru, drottning Fredrika, bosatte sig därefter med barnen hos sina föräldrar i deras storhertigdöme i Baden i Tyskland. Överste Gustafsson dog på värdshuset Vita hästen i St. Gallen i Schweiz 1837, 59 år gammal.
Karl XIII
Den 60-årige Hertig Karl efterträdde Gustav IV Adolf och valdes av riksdagen den 6 juni till Karl XIII. Han hade ingen legitim tronarvinge - hans son inom äktenskapet hade dött som spädbarn - och bland dem som hade stött statskuppen fanns därför en rädsla att Gustav IV Adolf eller hans son åter skulle kunna komma till makten.
Den danske prinsen Kristian August av Augustenborg, som var överbefälhavare i Norge, valdes och adopterades därför av Karl XIII under namnet Karl August i juli 1809 till tronföljare i förhoppning om att han skulle åstadkomma en svensk-norsk union och få ett snabbt slut på kriget. Karl August dog dock av ett slaganfall redan i maj 1810.
Fersenmordet
En händelse som var en följd av Karl August död och som visar hur spänt läget var i Sverige åren 1809-1810 var de omtalade mordet på Axel von Fersen i Stockholm den 20 juni 1810. Axel von Fersen var riksmarskalk och den högste ämbetsmannen i Sverige. Han hade tidigare gjort sig känd för sin kärleksrelation men den franska drottningen Marie-Antoinette och genom hans misslyckade försök att rädda det franska kungaparet ut ur Paris 1791. Han hade också 1780-1783 deltagit i fransk tjänst, mot den brittiska kronan, i det amerikanska frihetskriget.
Efter statskuppen 1809 kom han att stå som företrädare för de s.k. gustavianerna, d.v.s. de personer som önskade att Gustav IV Adolfs son skulle bli tronarvinge. Ett falskt rykte spreds om att von Fersen tillsammans med sin syster skulle ha giftmördat Karl August för att nå detta mål. När von Fersen deltog i Karl Augusts begravningsprocession genom Stockholm blev hans vagn därför attackerad och glåpord ropades mot honom, senare blev han utdragen ur sin vagn och dödad av den uppretade folkmassan utanför nuvarande Högsta domstolen.
Även om ingen kunde dömas för att ha satt igång upploppet fanns det en del som pekar mot att lynchningen var iscensatt av kretsen kring Karl XIII. Kungen deltog t.ex. inte själv i begravningståget och militären som fanns på plats ingrep inte förrän efter von Fersen dött, då de sköt skarp och dödade minst ett tiotal personer.
Bernadotte väljs till tronarvinge
Till Karl Augusts efterföljare föreslogs först hans bror Fredrik Kristian, men genom bl.a. greve Carl Otto Mörners agerande valdes istället en annan tronarvinge. Mörner ville se en fransk marskalk (vilket innebar att en person med den mest prestigefyllda militära titeln i Frankrike) till kung och tog på eget initiativ i kontakt med Jean Baptiste Bernadotte som var en av Napoleons främsta marskalkar.
Trots att Mörners initiativ väckt bestörtning i Sverige bildades ändå en opinion som lyckades övertyga riksdagen om att Sverige, efter förlusten av Finland, statskuppen och oroligheterna vid Fersenmordet, behövde en stark regent som man hoppas att Bernadotte skulle vara. Han valdes till svensk kronprins av riksdagen i Örebro den 21 augusti 1810. Han blev officiellt kung 1818, men genom Karl XIII dåliga hälsa kom han att leda Sverige redan från 1811.
