Redan innan den svenska förlusten av Finland 1809 fanns en opinion emot kung Gustav IV Adolfs sätt att leda landet. Sedan tidigare fanns också ett motstånd mot den starka kungamakt som hans far Gustaf III infört genom den s.k. förenings- och säkerhetsakten från 1789. Genom denna akt infördes ett s.k. kungligt envälde som innebar att riksdagens och rådets (föregångaren till dagens regering) makt kraftigt minskades och att kungen ensam kunde bestämma i de flesta frågor.
Förslag till ny regeringsform
Efter avsättandet av kungen i statskuppen i mars 1809 var det viktigt, i synnerhet som Sverige var i krig med flera länder, att snabbt få en ny regent och en ny regeringsform där riksdagen och rådet åter fick ett ökat inflytande. Regeringen hade genom landshövdingen i Karlskrona Anders af Håkansons utarbetat ett förslag till regeringsform som de hade hoppats att Riksdagen, som sammankallats i maj 1809, skulle anta i samband med att de också erkände hertig Karl (Gustaf III: bror) till ny kung. Riksdagen (som bestod av representanter för de fyra s.k. stånden; adel, präster, borgare och bönder) ville dock arbeta om förslaget innan det kunde godkännas. Därför tillsattes, för första gången, ett konstitutionsutskott som skulle utarbeta ett förslag som riksdagen sedan kunde besluta om.
Konstitutionsutskottets arbete
Konstitutionsutskottet bestod av femton ledamöter; (sex adelsmän, tre präster, tre borgare och tre bönder), men den ledande personen i utskottet och den som många forskare har menat var huvudförfattaren bakom regeringsformen hette Hans Järta. Han var vid den tiden känd som radikal och en del av oppositionen mot först Gustav III och senare mot Gustav IV Adolf. Efter två veckors arbete kunde konstitutionsutskottet lägga fram ett förslag. Detta förslag antogs som regeringsform den 6 juni 1809 efter en snabb behandling av riksdagens fyra stånd och därmed upphörde den tidigare regeringsformen från 1772 och 1789 års förenings- och säkerhetsakt. Samma dag utsågs också hertig Karl till kung Karl XIII.
Maktdelning mellan kung, riksdag och råd
1809 års regeringsform innebar en delning av makten mellan kungen, rådet (regeringen) och riksdagen, som fortfarande kom att bestå av de fyra stånden. Även domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och en Justitieombudsman inrättades. Maktdelningsläran, som skilde mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt, utövade stort inflytande på 1809 års regeringsform som, låt vara med stora ändringar, kom att gälla till och med år 1974.
Kungen hade även i den nya reformen en stark ställning eftersom han formellt fortfarande var den som skulle styra landet, men statsråden var ansvarig inför riksdagens ständer och den lagstiftande makten var delad mellan kung och riksdag. Konstitutionsutskottet, som nu gjordes permanent, skulle juridiskt granska hur kungens råd skötte sitt arbete. I regeringsformen fastslogs också vissa medborgerliga fri- och rättigheter som rätten till fri religionsutövning och tryck- och yttrandefrihet.
Regeringsformen – en svensk produkt?
Flera forskare har hävdat att regeringsformen var inspirerad efter utländska förebilder (främst den engelska från 1688, men även den amerikanska konstitutionen från 1787 och franska konstitutionen från 1789) och den franske filosofen Montesquieus (1689–1755) maktdelningslära där kungen hade den styrande och verkställande makten och parlamentet den lagstiftande och domstolarna den dömande makten. Andra forskare menar att regeringsformen var en svensk produkt med rötter i frihetstiden (d.v.s. 1718 till 1772, perioden innan Gustav III kom till makten) då kungens makt var kraftigt begränsad och makten fanns i riksrådet, d.v.s. föregångaren till regeringen, och i riksdagen.
Ytterligare grundlagar
Under riksdagen 1809–1810 tillkom förutom regeringsformen ytterligare två grundlagar: Successionsordningen som överlät tronföljden till den danske prinsen Kristian August av Augustenborg (under det nya svenska namnet Karl August) och ny Tryckfrihetsförordning (som ersattes av ytterligare en ny Tryckfrihetsförordning 1812) där den censur som införts under Gustaf III avskaffades. 1810 tillkom också en ny riksdagsordning som reglerade hur riksdagen skulle sköta sitt arbete.
Den 6 juni – Sveriges nationaldag
Sedan 1983 firas den 6 juni som Sveriges nationaldag och från år 2005 är det även en helgdag. Förutom att den 6 juni är dagen för regeringsformen 1809 var datumet även tidigare en viktig historisk dag eftersom Gustav Vasa den 6 juni 1523 (enligt den julianska kalendern som Sverige hade fram till 1753) valdes till kung i Sverige, vilket innebar att Kalmarunionen – unionen mellan Sverige, Norge och Danmark som hade varat sedan 1397 – upplöstes och Sverige åter blev en självständig stat. Den regeringsform från 1974 som Sverige har idag och som ersatte 1809 års regeringsform utfärdades också den 6 juni.
