Allmän och lika rösträtt
Kampen för den allmänna rösträtten i Sverige har en lång och intressant bakgrundshistoria som det ibland kan vara klokt att påminna sig om när vi idag tycker att rösträtten verkar självklar.
I Regeringsformens första paragraf står det "All offentlig makt i Sverige utgår från folket". Den allmänna och lika rösträtten är självklar för de flesta svenskar. Men det är bara hundra år sedan detta blev verklighet. Enligt 1866 års riksdagsordning var de enda som hade rösträtt manliga medborgare över 21 år med en årsinkomst på minst 800 riksdaler, eller en förmögenhet taxerad till minst 1000 riksdaler, som aldrig varit straffade eller försörjda av samhället.
Det innebar att enbart 6 % av befolkningen i Sverige gavs möjlighet att rösta i riksdagsvalen.
Rösträttsrörelsen var en folkrörelse som under liberal ledning 1886 – 1918 organiserade en landsomfattande kamp för den allmänna och lika rösträttens principer. Missnöjet var stort och därför bildades
Sveriges Allmänna Rösträttsförbund
(SARF) 1890. Rörelsen ledde så småningom till ett mer demokratiskt styrelseskick i Sverige och var betydelsefull för samarbetet mellan liberaler och socialdemokrater när det gällde införandet av allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor efter första världskriget.
1909 fick alla män delta i de politiska valen i landet men först 1921 fick kvinnorna den politiska rösträtten efter mycket hårt arbete.
