Syftet med DMS är att tillgängliggöra källmaterialet och visa vilka byar och gårdar som fanns och vilka ägarna var. Självägande bönder, i jordeböckerna kallade skattebönder, fanns inte överallt. En stor andel av gårdarna brukades av landbor, motsvarande dagens arrendatorer, som inte ägde sin jord. Ägarna var frälset (adeln), kronan eller olika kyrkliga institutioner. Klostren var stora jordägare, och de ägde ofta alla gårdar i sin hemsocken. De medeltida breven visar hur dessa gårdar bytte ägare, och ofta får vi veta hur stor avkastning enskilda gårdar gav till sina ägare. Källmaterialet om städerna visar på motsvarande sätt vilka som ägde tomter och hus.

DMS omslag Ydre och TiundalandEn artikel om DMS historia och nuvarande verksamhet publicerades 2019 av Christian Lovén: "Referensverket Det medeltida Sverige − en lägesrapport" i Bebyggelsehistorisk Tidskrift, 77/2019, s. 85−95.

Källmaterialen

Två källmaterial dominerar i DMS. I kronans jordeböcker, de så kallade landskapshandlingarna, registrerades från 1530-talet och framåt alla gårdar i alla landskap. De gör att Sverige har en unik överblick över den äldre bebyggelsen. Det andra källmaterialet är de medeltida breven, som oftast handlar om jordförsäljningar. Breven är inte lika heltäckande, men de sträcker sig ned i 1100-talet. Båda dessa stora källkategorier förvaras idag huvudsakligen i Riksarkivet. Därutöver används andra källor, exempelvis adliga jordeböcker från 1500-talet, och målet är att allt material som rör jordägande och jordens organisation och utnyttjande ska redovisas.

Böckernas uppbyggnad

Varje bok behandlar ett eller flera härader och omfattar oftast 250−350  sidor. Varje socken presenteras genom en karta som visar bebyggelsen i mitten av 1500-talet. Gårdarna har symboler som motsvarar deras ägarkategori, exempelvis skatte, kyrko eller frälse. Även viktiga kvarnar markeras. Underlaget till kartorna är kartdata från Lantmäteriet. Fördelningen mellan jordbruksmark och skogsmark framgår av kartorna. Vattendrag är utritade men inte höjdkurvor eller vägar.

Kartan nedanför är hämtad ur DMS band 2:4, som behandlar Daga och Villåttingen i Södermanland. Den visar den lilla socknen Dillnäs. Här framgår hur bebyggelsen var koncentrerad till sydvästra delen av socknen, där också kyrkan låg. De största byarna, Hammersta och Hallsta, bestod av fyra gårdar vardera, varav en var ägd av sockenkyrkan och de tre övriga av frälset. Kyrkbyn Dillnäs bestod av tre gårdar som alla var frälseägda. 

Karta Dillnäs härad

 

Exempel, från DMS 2:4, på hur byn Ella redovisas