Kyrkorådets förmaningar hjälpte inte. Jon Persson och Brita Olofsdotter fortsatte att vara i luven på varandra och deras fall valsade vidare hos både kyrklig och världslig rätt. På hösten 1829 stod de åter inför Bjuråkers kyrkoråd, lika oeniga som någonsin.
År 1829 den 18 Octob: sammanträdde på kallelse af
pastor, Bjuråker församlings kyrkoRåd*, för att till orsaker och beskaffenhet närmare utröna, samt om möjligt vore genom christliga Råd och förmaningar söka förekomma en längre fortsättning af det obehagliga förhållande, som, enligt till
pastorinkommen underrättelse ännu skall ega rum emellan Bonden Jon Pehrsson i Kyrkbyn och dess hustru Brita Olsdr i thy att desse makar, hvilka tillförne så väl af Prästerskapet, både enskildt och i allmänt kyrkoRåd, som äfven af Högvördige Domcapitlet förmanade och varnade, slutligen blifvit till vällofl. häradsrätten förviste och af samma Rätt till sammanflyttning dömde, icke dessmindre fortfara att lefva åtskiljda bärande till hvarandra ett vrångt och ovänligt sinne, som i förtrytsam klagan och bittra anklagelser vid alla tillfällen utbryta, görande dem ömsesides olyckliga och, efter utseendet, emot hvarandra allt mera brottsliga.
*
neml. Pastor Berg,
Comminist.
Sefström,
Adj.
O. Elf,
Länsm.
J. O. Falck, Kyrkvärdarne, samt
Bönd.ne
Eric Jonsson i Westansjö, Pehr Olsson i Änga, Pehr Larsson i Lia och Eric Larsson i Wedmyra.
Läs fortsättningen här.
Källa: Bjuråkers kyrkoarkiv volym KI:2, Sockenstämmans och kyrkorådets protokoll 1825–1836 (Landsarkivet i Härnösand)
