Byarna kunde i äldre tid vara ganska välorganiserade. Det fanns särskilda funktionärer med uppdrag att hålla koll på de övriga byborna.
Byarna hade en självstyrelse och en organisation för gemensamma åtaganden. Muntliga och skriftliga överenskommelser behövdes när man skulle använda gemensamma tillgångar. I mitten av 1700-talet drev energiska landshövdingar genom byordningar – ett slags regelbok för bylivet.
I byn antog man byordningar, utsåg byämbetsmän, skrev protokoll vid bystämmor samt vårdade byns gemensamma egendom och nyttjandet av den.
I de norrländska byarna fanns flera slags funktionärer. Några kunde vara byamän, utsedda av bystämman att i turordning fullgöra uppgifter för byn. Andra hade uppdrag som de erhållit av sina grannar genom val. En del var byfunktionärer som av världslig eller kyrklig myndighet utsetts att vara byns officiella representant.
I byarna i Hälsingland fanns det ordnings- och uppsyningsmän vars uppgift var att se till att goda seder rådde i byn. De skulle även ange brott till kyrkoherden i församlingen. En särskilt viktig funktion hade byvaktaren. Han var främst brandvakt men skulle också se till att det rådde fred i byn och att inga landstrykare kom och ställde till oreda. Vakthållningen ålåg bönderna i turordning och den var särskilt viktig under söndagar då större delen av byns befolkning befann sig i kyrkan.
Denna organisation gör att vi idag kan få veta en hel del om både livet på bynivå och familjeliv och levnadsförhållanden i äldre tider. Det kan dock krävas en del letande för att finna materialet. Byarkiven finns inte samlade på något särskilt ställe utan bevarade dokument kan vara inlämnade till någon arkivinstitution, exempelvis ett landsarkiv eller ett länsmuseum, eller finnas kvar i byn.
1820 utfärdade länsstyrelsen i Uppsala län en byordning som skulle gälla för alla byar i länet. Detta exemplar har bevarats i arkivet från Yvre by. Första kapitlet handlar om byordningsman, byrätt och bystämma.
Källa: Yvre by, Tierp, volym 1 (Landsarkivet i Uppsala)
