"finskt krigsbarn"
Andra världskriget pågick från 1939 till 1945 och involverade en stor del av världens länder. Sverige höll sig utanför kriget och valde att hålla sig neutral i konflikterna. Däremot våra nordiska grannländer, bland annat Finland, blev hårt drabbat. Finland var inblandad i flera separata krig under perioden, exempelvis ”Finska vinterkriget” som inleddes den 30 november 1939. ”Finska vinterkriget” tog slut 1940, men kort där efter, den 22 juni 1941 drogs Finland med i striderna igen, i det så kallade ”Fortsättningskriget”.
I och med krigen förändrades det normala livet för Finlands befolkning, särskilt för barnen. Deras liv kom att präglas av bombningar och bristen på livsmedel i städerna. Under krigsåren sändes ungefär 70 000 barn från det sargade Finland till Sverige som en hjälpinsats.
De finska föräldrarna trodde från början att Sverigevistelsen skulle bli kortvarig, men kriget drog ut på tiden och till slut kom många av de sända barnen att se sin fosterfamilj i Sverige som sin riktiga familj. I Sverige hade barnen ofta fått det bättre rent materiellt, med leksaker, nya kläder och tillräckligt med mat. I många fall glömde barnen sitt modersmål och kunde inte prata med sina finska föräldrar då de kom hem igen. Av de 70 000 barnen som inackorderats i Sverige var det cirka 15 000 barn som kom att stanna i Sverige även efter kriget. Barnen adopterades eller stannade som fosterbarn hos sina svenska familjer. Ett av dessa barn var Raili.
Hur var det att komma till Sverige från det krigsdrabbade Finland och inte kunna språket? Hur kändes det att lämna sina biologiska föräldrar? Ta del av Railis berättelse genom att läsa dokumenten och lösa uppgifterna!
