Jon Pehrsson och hans hustru Brita förekommo, klagande den förre öfver köld hos sin hustru, samt brist på uppmärksamhet för hans person, och i allmänhet öfver liknöjdhet för de husmoderliga pligternas vårdande. Han hemkomm ofta från sitt arbete, utan glädjen att se sig af hustrun välkomnad eller finna en bit mat för sig lagad. Yttrade han deröfver missnöje, så blef följden, att hon
oförtöfvadt
och hemligen lemnade huset och begåfve sig hem till sina föräldrar, bland hvilka hon alltid fann medhåll och styrktes i den öfvertygelsen, att hon ensam hade Rätt, i hvad hon fann godt göra och
aflåta. Emellertid måste Han, sedan hon bortgått, ensam styra med huset och ladugården, lycklig om han träffade någon
oskyld, som hade tillfälle att dervid biträda. Han vore ledsen och trött vid att längre färdas från Ängebo till Änga att hemta sin hustru, hvars ömtåliga eller egensinniga kynne alltid blottställde honom för att snart åter blifva af henne öfvergifven.
Hustru Brita åter förde samma klagan mot mannen, neml. öfver hans kallsinnighet, bristande förtroende och till och med öfver hård behandling. Han undangömde ofta
visthus-nycklarne, vore ovänlig och smädefull i alla sina tilltal, vägrade att dela säng med henne, samt visade förakt och missnöje, i afseende på allt hvad hon företog sig. Detta gjorde att hon, oaktadt alla sina föresatser, ej uthärdade att länge i sänder vara hos sin man, utan måste begifva sig bort till menniskor, hos hvilka hon åtminstone finge gråta i frid, och som ej hade den grymheten att göra gäck af hennes smärta.
Åtskilliga af de olyckliga makarnes Grannar hade inför kyrkRådet blifvit inkallade, samt tillspordes om förhållandet. Hufvudsumman af deras
Läs fortsättningen här.
Källa: Bjuråkers kyrkoarkiv volym KI:2, Sockenstämmans och kyrkorådets protokoll 1825–1836 (Landsarkivet i Härnösand)
