Texturval

1. Grundprincipen är att utge samtliga brevtexter från medeltiden där Sverige eller svenskar (inklusive Skånelandskapen, Gotland, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Finland) berörs. Brev om svenska förhållanden utgivna i de äldre serierna Diplomatarium Norvegicum och Finlands medeltidsurkunder utges i regel på nytt.

Undantag från grundprincipen görs dock i följande fall, där endast regester anses tillräckliga:

a) Texter rörande Skånelandskapen eller Gotland som redan tryckts i Diplomatarium Danicum.
b) Redan utgivna, främst hanseatiska brevtexter där Sverige eller svenskar endast perifert berörs.
c) Brevtexter i Diplomatarium Norvegicum och Diplomatarium Danicum där svensk drottning- eller kungatitel används, utan att svenska förhållanden i övrigt berörs.

2. Vissa andra medeltida texttyper ges ut i den mån de berör svenska förhållanden. Hit räknas bland annat anteckningar i vissa utländska stadsböcker (t.ex. Niederstadtbuch i Lübeck) samt vissa statuter, stadgor och räkenskaper, i synnerhet sådana som utformats som brev.

3. Eftermedeltida avskrifter eller uppgifter av olika art om medeltida brevtexter (t.ex. i Riksarkivets Genealogica-samling) trycks i de fall där de medeltida förlagorna har försvunnit.

4. Om medeltida förlagor finns bevarade lämnas inga uppgifter om eftermedeltida avskrifter, notiser eller regester (om inte särskilda skäl finns: till exempel att en sen avskrift gjordes innan en medeltida förlaga skadades). Sådan information finns däremot tillgänglig via Diplomatariets Huvudkartotek.

Rubriker

5. Varje brev inleds med en rubrikrad bestående av ett löpande DS-nummer, brevets utfärdandedatum (ibland ungefärligt) och utfärdandeort, om sådan nämns.

Regester

6. I regesten sammanfattas hela sakinnehållet i brevtexten. Fraser som tillhör brevformuläret utesluts om de inte har särskild relevans i det aktuella brevet. Samtliga i texten förekommande personer och platser nämns i regesten (även vittnen och fastar). I testamenten redovisas samtliga legat. I texten förekommande titlar på personer återges i princip. Personer och orter anges med normaliserade moderna namnformer. Om detta inte är möjligt, används förlagans form inom citationstecken.

Information i regesterna som för tydlighetens skull har tillagts av utgivaren markeras alltid med parenteser.

Sigillant(er) noteras i eget stycke.

Kommentarer

7. Brevets proveniens och tradering anges med uppgifter om original respektive avskrifter i separata stycken. Om flera original eller avskrifter finns, förses de olika förlagorna med signa i form av versaler: A, B, C etc. Om brevtexten inte trycks (se ovan punkt 1) kan dessa signa utgå. Om möjligt anges förlagorna i kronologisk ordning.

8. Originalbrevens mått anges med millimeternoggrannhet. Största uppmätta bredd och höjd anges, därefter uppveckets största höjd. Antalet rader i originalbreven anges. Måttsuppgifterna uppges alltid vad gäller original i svenska arkiv. I övriga fall medtas dessa uppgifter om redaktionen har granskat originalhandlingen.

9. I separata stycken anges i förekommande fall tidigare tryckta utgåvor av texten och tryckta översättningar till modernt språk. Hänvisningar görs också till faksimilutgåvor och tryckta regestverk.

10. Därefter sätts hänvisningar till andra medeltidsbrev och till vetenskaplig litteratur samt historiska utredningar och förklarande information om personer, orter eller företeelser i brevtexten. I kommentardelen placeras även eventuell diskussion kring datering och äkthet. Eventuella skador på förlagor anges. Om rättelser görs till annan utgåva – när brevtexten inte trycks – placeras dessa sist, i eget stycke med föregående blankrad.

Brevtexter

11. Texterna återges enligt en modifierad diplomatarisk princip, det vill säga förlagan följs i möjligaste mån. Undantag görs – för att underlätta läsningen och tolkningen av texterna – i de fall som anges i det följande.

12. Alla förkortningar upplöses. I folkspråkliga texter markeras samtliga upplösta förkortningar med kursivstil. I de latinska texterna görs detta endast vid förkortningar i person- och ortnamnsformer samt i latiniseringar av vissa ursprungligen icke-latinska ord. Kursivering kan även förekomma i latinska texter då upplösningen av ett förkortat ord är osäker. Årtals- och sifferuppgifter av typen ”m°” (”millesimo”) eller ”2°” (”secundo”) skrivs enligt förlagan. I sigillomskrifterna lämnas av praktiska skäl förkortningen ” S’ ” (”Sigillum”, ”Signetum” eller ”Secretum”) oupplöst. Förkortningen ”-son” i fornsvenska patronymika upplöses, där sammanhanget så kräver, till genitivformen ”-sons.” Upplösning av vissa högfrekventa förkortningar görs ibland enligt schablon, som till exempel i orden ”medh”, ”thet”, ”ther”, ”dotter”, ”sigher”, såvida inte fullt utskrivna belägg klart visar att förlagans skrivare använt andra former.

13. Interpunktionen i medeltida förlagor bibehålls oförändrad med de skiljetecken som används i förlagan (oftast virgula eller punkt mitt i raden). Utöver detta förses texterna med en modern, syntaktisk interpunktion för att underlätta läsningen. Detta gäller såväl latintexter som folkspråkliga texter, men i det senare fallet något mer restriktivt. När texten baseras på en eftermedeltida förlaga införs en syntaktisk interpunktion utan bevarande av förlagans interpunktion.

14. Användningen av stora och små bokstäver normaliseras i samtliga brevtexter. Månadernas namn skrivs med stora begynnelsebokstäver, veckodagarnas med små. Festdagar skrivs med stora bokstäver enligt modellen ”infra octauas Corporis Christi”, ”in crastino Assumpcionis beate Virginis gloriose” och ”in die Pasche”. Årtal med romerska siffror i dateringar normaliseras i detta avseende efter typen ”M ccc lxxvi”, motsvarande det vanligaste skrivsättet i medeltida förlagor.

15. Styckeindelningen i de ederade texterna ändras i princip inte utan återges som i förlägget. Undantag kan emellertid göras vid mycket långa texter, där läsningen väsentligt förenklas genom styckeindelning, varvid förändringen gentemot förlagan anges i kommentaren.

16. I princip görs ingen åtskillnad mellan varianter av en och samma bokstav. Följande detaljer iakttas dock alltid:

a) Prick eller ring över ”y” och ”u” återges enligt förlaga (dock ej vid eftermedeltida förlagor).
b) Åtskillnad görs mellan ”u-”, ”v-” och ”w”-tecken.
c) Varianter av grafemen ”ä” och ”ö” i medeltida förlagor återges med (danskt) ”æ” och ”ø”. De svenska varianterna (”ä” och ”ö”) används endast när eftermedeltida förlagor trycks.
d) Tecknet ”ß” i eftermedeltida förlagor återges ”ss”.

17. Rasurer och avsiktliga luckor i förlagan kommenteras i textnoter. Här anges också eventuella bokstäver eller ord som skrivits på rasur.

18. Skador i förlagan betecknas med raka klamrar: [ ]. Om supplerad text kan anses som mycket sannolik sätts den med rak stil. Osäker supplering markeras med kursiv. Om texten inte på något vis kan suppleras, markeras detta med tre punkter inom de raka klamrarna. I textnoterna anges den skadade textens omfattning genom ett beräknat antal skrivtecken eller rader.

19. Redaktionella ingrepp kommenteras alltid i textnoterna. Rättelser vid förmodade avskrivningsfel eller andra misstag (glömska, slarv) av förlagans skrivare görs när så anses nödvändigt och sätts inom raka klamrar med kursivstil och med förlagans skrivning angiven i de textkritiska noterna.

20. När flera medeltida textvittnen föreligger – till exempel i form av vidimationer eller avskrifter i kopieböcker – baseras utgåvan på en huvudförlaga som, om inget annat anges, betecknas med signum A. Om så är nödvändigt kan suppleringar eller rättelser i utgåvan göras utifrån övriga förlagor, varvid detta alltid redovisas i textnoterna. Varianter till huvudförlagans text anges(i de textkritiska noterna) i följande fall:

a) alltid i fråga om egennamn (även ortografiska varianter),
b) i övriga fall vid viktigare morfologiska eller lexikala skillnader (stavningsvarianter anges ej),
c) vid avvikande ordföljd.

När endast eftermedeltida textvittnen föreligger väljs en huvudförlaga, som utges, och endast i särskilda fall ges uppgifter om övriga textvittnen.

21. Uteslutning av visst textparti anges med tre streck: – – – . Uteslutning av textparti som redan är tryckt i Diplomatariet anges med tre streck på ömse sidor om hänvisning till aktuellt DS-nummer.

Extratext

22. Efter brevtexten anges rubriker i marginalerna eller baksidesnoteringar. Här redovisas endast anteckningar (eller signa) som kan bedömas ha tillkommit under medeltiden samt vissa senare noteringar av särskilt intresse, såsom Rasmus Ludvigssons påteckningar.

Sigillbeskrivningar

23. Efter eventuell extratext beskrivs bevarade sigill. Den fysiska beskrivningen avser mått, färg, form, eventuella skador liksom i förekommande fall sigillpåsar och text på sigillremsor. Största bredd- och höjdmått anges med millimeternoggrannhet (även vid fragment). För runda sigill ges diametermått. Sigillbeskrivningen förenklas i övrigt till en typologisering i enlighet med Vocabulaire international de la sigillographie. Conseil International des Archives: Comité de Sigillographie (Rom 1990). Sigillomskrifter återges. Om omskriften är skadad suppleras endast text som kan anses säker – d.v.s. som är hämtad från annat avtryck av samma stamp – inom raka klamrar och utan kursivering, varvid hänvisning görs till detta andra avtryck. När text ej kan suppleras anges detta med tre punkter inom klamrar […] oavsett skadans omfång. Om ett brev anges ha haft sigill som nu saknas, noteras detta, liksom förekomsten av sigillskåror och kvarhängande remsor. I förekommande fall hänvisas till relevant litteratur. För fotografier av Riksarkivets originalbrev med vidhängande sigill hänvisas till Svenskt Diplomatariums Huvudkartotek på internet.

Noter

24. Textkritiska noter markeras med upphöjda bokstäver. Noterna sätts i eget stycke efter eventuell sigillinformation. Om noten gäller fler än ett ord markeras detta med inledande och avslutande nottecken (a- -a). Här sätts även noter som förklarar besvärliga ortografier och anger varianter i andra textvittnen (jfr punkt 20). Om flera förlagor förekommer betecknas dessa med A, B, C etc. Om endast en förlaga har legat till grund för utgåvan utsätts normalt inte signum (i detta fall ”ms”) i notapparaten.

25. Noter med förklaringar till innehållet samt hänvisningar till källor och paralleller markeras med upphöjda siffror. Noterna sätts i eget stycke efter eventuella textkritiska noter. Här kan även principiella kommentarer av filologisk karaktär och litteraturhänvisningar rymmas.

Volymer, register, källförteckningar, internetpublicering

26. I slutet av varje volym (normalt bestående av flera häften och täckande en femårsperiod) bifogas ort- och personregister samt förkortningslista och en käll- och litteraturförteckning. I samband med tryckningen lagras texten i XML-format. Samtidigt görs utgivna brevtexter och bilder av de flesta originalbrev tillgängliga via internet.

Ansvarig för sidan/ kontakt
Sara Risberg
Sidan publicerad: 2013-06-18 | Sidan senast uppdaterad: 2013-07-03