Även om det i Sverige fanns stora orättvisor hade vi vid mitten av 1700-talet kommit längst i Europa med arbetet mot ett mer demokratiskt samhälle. Under Frihetstiden 1719-1771 hade kungen i Sverige liten makt. Viktiga frågor diskuterades och beslutades på fyraståndsriksdagen. Regeringen, som kallades Rådet, utsågs av riksdagen. Det fanns två politiska partier– Hattar och Mössor – som drev politiska frågor. Detta fria samhällssystem utgjorde ett gynnsamt klimat för debatt och för uppkomsten av nya idéer – bland annat idén om tryckfrihet. Mössorna var det parti som slogs mest för tryckfriheten, bland annat för att de ville få insyn i makthavarnas handlingar, (och det var deras motståndare Hattarna som satt vid makten ända fram till 1765).
Riksdagar hölls var femte år under frihetstiden. Tryckfrihetsförordningen diskuterades och beslutades på riksdagen 1765.
Målning från Nationalmuseum. Konstnär: Elias Martin.
Hur gick det sedan med tryckfrihetsförordningen?
Tryckfrihetsförordningen antogs 1766, men gällde bara i sex år. När Gustav III fick makten 1771 var det slut på frihetstiden. Gustav III ville ha kontroll över folket och ville ha stor makt själv. Han avskaffade riksdagen och inskränkte stegvis tryckfrihetsförordningen tills den var helt utraderad. Hans son Gustav IV fortsatte samma politik och återinförde censuren.
Gustav III, Konstnär: Alexander Roslin. Nationalmuseum
1809 avsattes Gustav IV och Sverige fick en ny regeringsform. Då kom tryckfrihetsförordningen tillbaka i ungefär samma form som den haft från början och blev återigen en grundlag. Tryckfrihetsförordningen inskränktes tillfälligt under andra världskriget, men idag är innehållet i stort sett detsamma som 1809. I dag har vi också yttrandefrihetsgrundlagen som reglerar rätten att yttra sig genom radio, tv och Internet.
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
