Datamängd: Register över fartyg 
Tid: 1824–2006
Ladda ner: Csv, Excel
Info: Postbeskrivning
Licens: CC0

Den kungliga flottan

Marinens fartyg Flottan har en lång historia som är förbunden med Sveriges utveckling till ett självständigt rike runt slutet av medeltiden. I Sverige började man tidigt att bygga fartyg som enbart skulle användas som örlogsfartyg, till skillnad mot det vanliga förfarandet, att fartyg konstruerades som handelsfartyg, som bestyckades i händelse av krig. Det var dock först under Gustav Vasas regeringstid som det skapades en örlogsflotta i mer modern mening. Ända in i våra dagar konstruerar Sverige på egen hand fartyg för militära ändamål. I början av 1800-talet var senaste gången Sveriges flotta engagerades i strid, då mot Ryssland i samband med att Finland övergick i rysk kontroll. 1862 konstaterade den svenska regeringen att örlogsfartyg byggda i trä inte längre var användbara i strid och det första svenska pansarbåten i tjänst blev John Ericsson, namngiven efter dess konstruktör. John Ericsson var en s k monitor och enligt registret togs den i tjänst 1865 och utrangerades 1918 för att året efter säljas till Gotländska kalkstenskompaniet. En annan av de totalt femtontalet fartyg av monitortyp som svenska flottan befogade över, Sölve, togs ur bruk 1919 och finns enligt registret sedan 1985 på Maritima museet i Göteborg.

Namnen då

Marinens fartyg, Älvsnabben 1960 Och så var det detta med namnen. Det finns som sagt mönster i hur fartyg inom flottan namngivits. I slutet av 1700-talet var det vanligt med namn som skulle spegla monarkens egenskaper och fartygen namngavs Dristigheten, Äran och Tapperheten. Namn som kom att återanvändas senare, under tidigt 1900-tal. Under 1800-talet och in i modern tid har namn som har sitt ursprung i den nordiska mytologin, t.ex. Garmer, Fenris och Folke varit vanligt förekommande. Många namn är som sagt återanvända genom åren, t.ex. så finns Munin som enligt registret har varit namn åt inte mindre än fyra stycken fartyg mellan åren 1887 och 2000. Av någon anledning har minsvepare traditionellt namngivits efter små och medelstora öar, som Arholma, Aspö och Ornö (enligt registret sjösatta 1939, 1962 och 1953). Gotland och Öland, våra stora öar, har fått ge namn åt större fartyg helt enkelt. Sen finns såklart de andra geografiska fartygsnamnen med landskap- och stadsnamn.