Folkbokföringens olika längder och tillhörande bilagor ingår i respektive kyrkoarkiv, ett för varje församling.
Födelse-, vigsel- och dödböckerna utgör folkbokföringens grundelement, och de är i regel bevarade från slutet av 1600-talet. I den mån anteckningar om födda, vigda och döda förekommer från ännu äldre tid är dessa beroende av antingen en kunglig förordning (så är fallet i de tidigare danska landskapen) eller av en pastors eller biskops enskilda initiativ. Till en början fördes längderna över födda, vigda och döda i en gemensam kyrkobok, som vanligen kallas kyrkobok eller ministerialbok. Senare började man föra separata volymer för varje längd, men denna övergång sker i regel först under senare delen av 1800-talet.
Tillförlitlighet
Tillförlitligheten i födelse-, vigsel och dödböckernas uppgifter har ofta diskuterats men måste i allmänhet anses vara stor. Man måste ändå komma ihåg att anteckningarna oftast inte är ursprungliga. Den strikt genomförda kronologiska ordningen tyder på att uppgifterna har införts i efterhand, många gånger förmodligen vid årets slut. De har överförts till ministerialboken från kladdbok eller lösa lappar, som förts av präst och klockare. Prästen kan ha skrivit fel vid överföringen och notiser kan ha blivit överhoppade, vilket kan förklara att det annars förekommer helt oförståeliga luckor.
