Genvägar MENY
Till Riksarkivets startsida Riksarkivets logotyp (länkad till Riksarkivets startsida)
Du är här: Att använda arkiven / Historier ur arkiven / Digitala utställningar / Den stora energisparkampanjen

Den stora energisparkampanjen

I början av 1970-talet kastades Sverige in i en internationell energikris, stigande inflation och lågkonjunktur. För att möta krisen stod det klart att svenskarna måste spara energi. Vintern 1973/74 infördes en kortare ransonering av drivmedel. Vintern därpå stod hoppet till att informationskampanjer skulle leda till frivillig neddragning av energikonsumtionen.

Den 6 oktober 1973 inledde en koalition av länder i mellanöstern fientligheter mot grannlandet Israel. Någon vecka senare, den 25 oktober, tystnade vapnen och upprinnelsen av en energikris tog vid. Angriparsidan hade misslyckats med sina intentioner och sammanslutningen av oljeproducerande länder, OPEC, svarade nu med att medvetet strypa oljetillförseln för de länder som på olika sätt stöttat Israel i det korta kriget. Produktionen av råolja minskades kraftigt och samtidigt fördubblades nästan fatpriset, från tre dollar till en bra bit över fem. Strax därefter höjdes det till över elva dollar, energikrisen var ett faktum.

Hösten 1974 tillkallades Energisparkommittén med den tydliga uppgiften att genomföra en massiv kampanj den kommande vintern. Genom praktiska råd och upplysningar till hushåll, näringsliv och andra organisationer skulle en bättre hushållning med energiresurserna uppnås och det var bråttom - kampanjerna skulle dras igång redan under vintern! I sin programförklaring framhöll kommittén tydligt de risker som finns med att vara beroende av energitillförsel från utlandet, där förvecklingar bortom Sveriges kontroll kan utlösa problem. Det konstaterades även att kampanjen, om den skulle slå igenom brett, måste riktas mot de olika målgrupperna och redan inledningsvis delade man in kampanjen och arbetet i olika grupper; hushåll, offentliga sektorn och industrin.

 

Från att ha stått för cirka 40% 1950 så stod oljan för cirka 75% av vår energi i början av 1970-talet. Det var alltså inte enbart elförbrukningen som skulle ner, utan även drivmedelsförbrukningen. Information om energisparande åtgärder för bilen och uppmaningar om kollektivt resande tillhör de vanligare budskapen i kampanjerna.

I januari 1975 fick landets samtliga ungefär 3,6 miljoner hushåll en energisparfolder, ett utskick som föregåtts av kampanjer i media som talade om att nu var energisparfoldern på väg. Foldern, var framsida pryds av den söta energispargrisen, innehåller tips på hur hushållen i vardagen kan dra in på sin elkonsumtion, ”utan att negativt behöva påverka levnadsbetingelser och standardkrav” som Energisparkommittén uttryckte det i en intern PM. Grisen och folderns övriga illustrationer är framtagna av illustratören Staffan Lindén (1926-2000). Andra foldrar togs, med något blygsammare upplaga, fram med industriföretag och byggarbetsplatser som målgrupper.

 

Energispargrisen förekom i många delar av energisparkampanjerna, bland annat i den så kallade ”hushållsfoldern” som skickades ut till landets samtliga hushåll. Grisen och de andra figurerna i foldern är framtagna av illustratören Staffan Lindén (1926-2000).

Snart syntes kommitténs kampanjer överallt, på reklamtavlor, i kollektivtrafiken, i dagspress, veckotidningar och fackpress. Tillsammans med Konsumentverket utgavs ett specialnummer av tidningen Råd och rön med energispartema. Förutom de 100 000 exemplaren till tidningens prenumeranter så skickades 1,2 miljoner exemplar till landets skolor. 30 miljoner tändsticksaskar med energisparmotiv togs fram och spreds. I TV sändes filmer, vissa korta inslag i Anslagstavlan, andra längre och med mer och mindre kända upphovspersoner, bland annat filmen Snacka om energi med Lasse Åberg.

 

Skolan var en viktig yta för kampanjerna. Ofta var materialet skräddarsytt efter ålder, andemeningen i materialet var densamma men i det som riktades till de mindre barnen förekom mer illustrationer och aningen enklare förklaringsmodeller. 

Hur reagerade då mottagarna på kampanjerna? Just det var man från Energisparkommitténs sida väldigt mån om att ta reda på och det genomfördes flera undersökningar för att mäta hur dessa kampanjer hade mottagits. Två av dessa undersökningar finns att ladda ner som öppen data här. Enligt en undersökning vintern 1974/75 uppgav sig 90 procent av de tillfrågade att de på något sätt hade tagit del av kampanjerna.

Bland korrespondensen i Energisparkommitténs arkiv finns även spår av mer personliga reaktioner på kampanjerna. Förslagna medborgare skrev brev där de vädrade sina åsikter, vissa väldigt positiva med tips om hur kommande information kan eller bör utformas, vissa med konkreta energisparidéer. Andra brevskrivare är mer kritiska och menar att propagandan skriver vanligt folk på näsan och att de bär spår av storebrorsattityd gentemot den enskilde medborgaren. Energisparkampanjer fortsatte att genomföras efter de mest akuta åren och Energisparkommittén avslutade sitt arbete först 1983. Under åren 1974 till 1983 så spenderades över 100 miljoner kr (400 miljoner i dagens värde) på informationskampanjerna.

 

Kända ansikten användes i kampanjerna. Lasse Berghagen, Carl-Uno Sjöholm och Pekka Langer underhöll på Skansen under Energidagarna hösten 1980 och Lars-Gunnar Björklund ledde ett ”hålligång om energisparande”. Ett hålligång som, likt fler filmer, kunde lånas från kommittén för visningar i till exempel föreningar eller skolor.

Kampanjerna riktade sig till hela samhället, från skolbarn via företag till statliga myndigheter. Målet var att möta det akuta hotet men också att mer långsiktigt reducera beroendet av fossila bränslen. Energipolitik blev under 1970-talet och därefter ett centralt politikområde, nåt man pratade om. Det väcktes också en medvetenhet om att oljan inte skulle räcka för evigt, en olja som fram till krisen faktiskt hade varit rätt billig. Det ökade priset på olja, det vill säga faktorn som utlöst krisen från början, bidrog även till att olja började exploateras i andra delar av världen, något som i sin tur påverkade världsläget. 

I någon mån var kampanjerna i Sverige framgångsrika. Redan 1974 minskade energiförbrukningen med sex procent jämfört med året innan och det allmänna medvetandet om konsumtionsmönstrens påverkan, och kanske vad den enskilda personen kan göra för att minska sin egen förbrukning, blev större. I en enkät riktad till landets kommuner redovisade till exempel Örnsköldsvik en oljebesparing på 15 procent och en nedgång i elförbrukning på 9 procent. Det fanns under perioder efter 1974 och framåt ett reellt hot om nya restriktioner och faktiskt ransoneringar, bland annat efter revolutionen i Iran 1979, men det blev aldrig realiserat och kampanjerna byggde istället på frivillighet för de enskilda medborgarna.

 

Den egna samt landets ekonomi som argument och privatekonomiska fördelar för den som sparar på energi. Kampanjerna byggde på frivillighet och inspiration och kampanjmaterial togs även fram på större invandrarspråk.

Till avsnittet "Den stora energisparkampanjen" av Arkivpodden.