nöjd. Och Anne skulle behålla gård och boskap och allt som fanns där, och den utanför staden befinnande bryggkitteln som var pantsatt. Och härmed lät de sig nöja och gav varandra handen och lovade att lämna varandra ifred efter denna dag, om inte Gud genom sin nåd ville annorlunda. Dock blev båda varnade, att oavsett vem av dem som ertappades för horsbrott, kunde han [hon] räkna med det allra strängaste straffet, så som sig bör. Det till yttermera vittnesbörd om att så i allas vår närvaro skett och tillgått, har vi låtit trycka våra sigill och signet här nedanför [detta brev], som är givet år, dag och ställe, som föreskrivit står. Vidare har överenskommits, att om det blir så att de i framtiden inte återförenas, då får de inte ärva varandra eller behöver svara för varandras krav eller skulder i något som helst avseende. Denna handskrift bär även vittnesbörd om detta.
