Den 17:e juli 1891 ställdes Carl Hofflander, Julius Elmstedt och Lars Matsson Wennberg inför rätta vid rådhusrätten i Malmö, anklagade för misshandel.
De unga männen kom från helt vanliga familjer ur arbetarklassen. De hade vuxit upp under goda förhållanden hos sina föräldrar och var inte kriminellt belastade. Hofflander och Elmstedt kom från Blekinge och hade lärts upp i smedsyrket av sina fäder. Lars Mattson Wennberg hade sitt föräldrahem i Uppland. Efter flera tillfälliga arbeten hade han fått tjänst hos en smed i Skåne.
Första rättegångsdagen
Första rättegångstillfället ägde rum vid Malmö rådhusrätt den 17 juli 1891. Carl Hofflander och Julius Elmstedt hämtades ut från häktet och Lars Wennberg inställde sig personligen. Även målsägandena (som råkat ut för de unga männen) närvarade vid förhandlingen. Brotten rubricerades som misshandel.
Gustaf Larssons hatt hade kulhål som enligt rättegångsprotokollet "visade den väg, kulan tagit". Enligt vittnesmål hade Hofflander skjutit mot Johan Andersson när denne försökte hinna ifatt honom på åkern. Anna Larsson vårdades hemma för sviterna efter sin skottskada i låret. Revolvern hade Hofflander enligt egen uppgift fått av sin bror och den låg av en händelse kvar i den rock som han hade på sig under Köpenhamnsutflykten.
Den rock och skjorta som Petter Andersson hade på sig när han angreps med kniv visades upp för rätten. Det fanns hål efter fem knivhugg i vänstra ärmen och efter ett hugg i högra ärmen och skjortan var söndersargad i vänstra ärmlinningen.
Andra rättegångsdagen
Den 24 juli återupptogs förhandlingarna. Åklagaren meddelade att han inte tänkte väcka åtal mot de unga männen för deras uppförande under vandringen på landsvägen från Malmö ut till Arlöv. De hade varit högljudda och kastat sten i luften samt varit oförskämda mot några andra förbifarande på landsvägen.
Denna bild är med all sannolikhet tagen från landsvägen där de tre hovslagareleverna vandrade den 12 juli 1891. Foto: Eriksson & Westerblad. Ur Malmö stadsarkivs bildsamling.
Till protokollet bifogas ett prästbetyg för Hofflander från hemförsamlingen Gammalstorp i Blekinge län, som ger honom goda vitsord och omdömet "medborgerligt förtroende". Även Elmstedt hade enligt pastorn i Ringamåla i Blekinge län "alltid uppfört sig väl".
De tilltalades ombud häradshövdingen Lovén hade inhämtat upplysningar från skolans föreståndare dr Olof Bendz, som lovordade eleverna för "mönstergillt uppförande" och uppgav att de "gjort sig omtyckta af både förmän och kamrater". Två av de tilltalade hade i hård konkurrens fått friplatser på skolan genom Hushållningssällskapets försorg.
I samma inlaga framhåller Lovén att Hofflander tagit upp pistolen ur fickan i självförsvar först när Gustaf Larsson stigit ur vagnen och närmat sig honom på ett hotfullt sätt. Han hade aldrig haft för avsikt att skjuta utan endast hålla honom på avstånd. Det var en olyckhändelse att ett skott gick av när Larsson med våld försökte ta ifrån honom pistolen. Åklagaren menade att med denna revolver krävdes det ett så pass kraftigt tryck för att avfyra ett skott att det måste ha skett medvetet.
Eftersom Petter Anderssons skador från knivslagsmålet ännu inte läkt och det behövdes ett nytt läkarintyg för att kunna bedöma eventuella kvarstående men efter Anna Larssons skottskada beslutade rätten om uppskov med rättegången till den 31 juli.
Lovén yrkade på att de häktade skulle försättas på fri fot eftersom han ansåg det som osannolikt att de skulle försöka hålla sig undan en rättegång. Åklagaren yrkade på avslag men rätten beslutade att försätta Hofflander på fri fot. Elmstedt fick däremot stanna kvar i häktet.
Tredje rättegångsdagen och domen
Den sista förhandlingen vid rådhusrätten ägde rum den 31 juli 1891. Av Anna Larssons vittnesmål framgick att skottskadan ännu inte var läkt och hon menade att uppgiften i det bilagda läkarintyget att hon kunde stödja på benet var felaktig. Hon gav nu för första gången sin version av händelseförloppet den 12 juli.
Vittnesmålet innehöll en del nya detaljer. När hennes man föll till marken ropade ett av barnen att han blivit skjuten, vilket även Anna trodde. Efter skottet hade Elmstedt enligt hennes vittnesmål gått till angrepp mot Johan Andersson som försvarat sig med ett grimskaft. Wennberg menade i sin tur att det var han som blivit angripen.
Målsägandena ingav en skrivelse med begäran om skadestånd för sveda och värk, skottskada, läkararvode och förlorad arbetsinkomst. I sin slutplädering konstaterade rättegångsbiträdet Lovén att: "ingen vittnesbevisning i saken kan presteras till opartisk upplysning, om huru vid tillfället i fråga verkligen tillgått…"
Han yrkade på Wennbergs frikännande och samma för Elmstedt eller ett lindrigt straff för begagnande av kniv och åstadkommande av kroppsskada. Även Hofflander borde frikännas, eftersom den kula som träffade Anna Larsson var ett vådaskott. Lovén yrkade på att rätten borde ta hänsyn till de tilltalades "ungdom och oerfarenhet, som lätt, efter besöket i en för dem ny stor stad, kan hafva medfört öfvermod."
Köpenhamnshjulångarna Gefion och Gylfe vid kajen i Malmö. Foto: Folke Hain 1890-talet. Ur Hamndirektionens i Malmö arkiv (Malmö stadsarkiv).
Rätten var nu redo att fälla utslag i målet. Hofflander dömdes för vårdslöst och oförsiktigt handhavande av vapen att böta 250 kronor till statsverket. Han skulle även betala 300 kronor i skadestånd till Anna Larsson. Elmstedt dömdes för misshandel till fängelse i två månader. Han skulle även betala 75 kronor i skadestånd till Petter Andersson för kroppsskada. Wennberg friades helt av rätten.
Så här ser rådhusrättens dom ut.
Källa: Malmö rådhusrätts arkiv volym A1DA:43, Domböcker i brottmål 1891 (Malmö stadsarkiv).
Läs mer om
domböcker
och
rådhusrätter.
