En hovslagare arbetar med att vårda hovar och sko hästar. Hovslagare räknades länge till smederna och utgjorde under första hälften av 1800-talet en stor del av smederna på landsbygden.
Prisvinnande monter med presentation av hovslagarskolan i Alnarp, använd vid lantbruks- och slöjdutställningen i Helsingborg 1903. Montern är utsmyckad med hästhuvuden, hästskor och hovtänger. Foto: Göran Kritz. Bilden är hämtad från
Alnarpsmuseernas hemsida, använd med tillstånd.
Hovslagarskolan i Alnarp var den första hovslagarskolan i Sverige. Den öppnade år 1863. Några år senare inrättades hovslagarskolor också i Skara och Stockholm. I Alnarp, där det sedan 1862 låg ett lantbruksinstitut, utbildades även agronomer, trädgårdsmästare och mejerister.
Hovslagarkurserna var på tre månader för civila hovslagare och på sex månader för militära hovslagare. Eleverna på de civila kurserna brukade ha mer förkunskaper i smide och kunde därför bli färdiga fortare än de militära eleverna.
Eleverna fick både teoretisk och praktisk undervisning. Skoldagarna var långa: från klockan 6 på morgonen till klockan 18 på kvällen. Mestadelen av tiden tillbringades i smedjan med pauser för frukost, middag och en timmes föreläsning.
Alnarps hovslagarskola upphörde 1954. Idag har skolans skostall och smedja blivit museum.
