1872 tog styrelsen för Stora Kopparbergs Bergslags AB, till vardags kallat Bergslaget, ett beslut om att bygga ett järnverk vid Domnarvsforsen i Dalälven. Planeringen och uppbyggnaden av järnverket och tillhörande bostäder gick sedan oerhört snabbt.
Foto av Domnarvets järnverk 1887. Ur Stora Ensos bildarkiv, Dalarnas museum
Uppbyggnaden av järnverket under perioden 1872–1877 krävde mycket arbetskraft och ledde till stor inflyttning på orten. I början fanns det många ganska okvalificerade arbetsuppgifter som grävning, schaktning osv. En hel del av dessa arbetare blev sedan kvar och fick anställning i själva järnverket.
När driften kom igång 1878 behövdes ännu fler, helst yrkeskunniga, arbetare. Många med yrkeserfarenhet kom då flyttande från andra bruksorter i Bergslagen. De flesta som flyttade till järnverkets bostäder i Hushagen omkring 1880 var från bruksbygderna Lindesnäs, Nås, Grangärde och Svartnäs i Dalarna.
Studier visar att det fanns en stor rörlighet bland bruksarbetarna i Mellansverige under 1800-talets andra hälft. Man flyttade flitigt mellan bruken i Värmland, Dalarna, Närke, Västmanland och Gästrikland. Johan Arons familj är ett exempel på sådan inflyttning. Men detta mönster förändrades omkring 1900 på Domnarvets järnverk då många söner till arbetarna tog anställning på järnverket.
