Vänstra sidan av uppslaget i olycksfallsjournalen. På fjärde raden finner vi Hjerpe Johan Aron, trådvalsare, 19 år gammal, som 14/8 1902 skadades vid "valsning af tråd".
Högra sidan av uppslaget i olycksfallsjournalen. På fjärde raden står det om Johan Aron Hjerpes skada: "Bränd i venstra benets vad".
Källa: Domnarvets järnverks arkiv volym 52343, Journaler över timade olycksfall 1892–1903 (Arkivcentrum i Dalarna)
Arbetarna i järnverket var utsatta för många risker. Arbetsskador och olycksfall var vanliga och skulle registreras. De som arbetade som valsare var särskilt utsatta och drabbade av kross-, bränn- och skärskador av olika slag. Just trådvalsarna var extra utsatta för brännskador; de glödande trådarna var farliga.
Formulär för anmälan om olycksfall i arbete.
[---]
Härmed anmäles, att vid Domnarfvets jernverk i Stora Tuna socken (stad) af Kopparbergs län, der rörelsen bedrifves af Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag och hvarest rörelsen består i jerntillverkning och sågverksrörelse den 14. Augusti 1902 kl. 6 f.m. (e.m.) inträffat olycksfall, hvarvid arbetaren Johan Aron Hjerpe född den 1 Juli 1883, boende vid Domnarfvet och vid arbetsstället sysselsatt med valsning af tråd blivit skadad, ljutit döden.
Orsaken till och förloppet vid olycksfallet voro följande: Hjerpe som hade anställning som valsare vid Trådvalsverket högg med en yxa af en trådända hvarvid den afhuggne trådens ändspets rände in i venstra benets vad och brände ett hål i benet.
Hjerpe kommer ej att för framtiden lida men deraf.
[---]
Domnarfvet den 29. 8. 1902
Till vänster syns formulärets baksida, där det finns utdrag ur lagstiftning om olycksfall i arbetet.
Både det tidigare olycksfallsregistret (journalen ovan) och anmälningsformuläret fylldes i av arbetsgivaren. Detta var man tvungen att göra för att uppfylla de krav på rapportering som krävdes i lagstiftningen.
De aktuella lagarna var Lagen om skydd om mot yrkesfara 10 maj 1889 med tillägg den 13 december 1895 samt "Kongl. kungörelse 24 januari 1896 angående hvad till beredande af kännedom om olycksfall i arbetet iakttagas bör".
Arbetsförhållanden i trådvalsverket
Så här skildras förhållandena ett par år senare än när Johan Aron arbetade där. Några större förändringar hade troligen inte skett.
"I trådverket rådde ett intensivt jäktande under arbetet, särskilt vid själva valsningsprocessen. Vällugnarna, där ämnena värmdes, låg så nära varandra, att vällarna (värmarna) hade sin oerhörda hetta att tåla från framsidan och i ryggen strålningsvärmen från den andra ugnen. Förvalsarna hade värmen från båda ugnarna och dessutom ämnet de arbetade med att tåla. De övriga trådvalsarne måste ständigt stå i spänning och hugga med tången i den framrusande tråden och kvickt sätta den in i nästa valspar, tills den nedvalsats till den rätta dimensionen – vanligen omkring 5 mm. Vatten måste spola på valstapparna och en del valsar. Om vintern stänkte vattnet ofta ned på valsaren och som ingen reglering av temperaturen fanns, så frös ofta kläderna till is, särskilt vid omställningar. Om sommaren yrde små järnpartiklar, som avskrapades under arbetet, glödspån m.m. blandat med svett, sot och olja, så arbetaren ofta liknande en neger, då han lämnade arbetsplatsen vid skiftets slut."
(O. J. Kypengren i Järnbruksminnen, red. Mats Rehnberg, Stockholm: Nordiska museet 1952)
