Förbjuden sexualitet blev riktigt förbjuden när någon av de inblandade var gift. Riktigt illa var det om bägge parter var gifta, fast inte med varandra.
I 1600-talets samhälle betraktades all sexualitet utanför äktenskapet som syndig och brottslig. Detta var den officiella hållningen. I praktiken kunde man, särskilt på det lokala planet, ibland visa överseende med sexuella relationer som kunde definieras som föräktenskapliga. Om ett ogift par låg med varandra men därefter rättade till det genom att gifta sig kunde de till och med slippa straff.
När det handlade om personer som redan var gifta sågs snedstegen desto allvarligare. Äktenskaplig otrohet fördömdes och allra värst var det när bägge parter var gifta på var sitt håll. Dubbelt hor kallades detta brott, till skillnad från enkelt hor som betydde att bara ena parten var gift.
Dubbelt hor var under 1600-talet belagt med dödsstraff. "Begår någon dubbelt hor då straffas till livet utan alla nåder" förklarade kungen 1615. I praktiken kunde straffet bli lindrigare, särskilt längre fram under århundradet. Många avrättades dock också.
Både enkelt och dubbelt hor verkar ha betraktats som en svår synd också bland folkets breda lager. Inför rätta fällde de anklagade tårar och talade om otroheten som sin stora dårskap.
