Kring år 1800 var brevkulturen delvis annorlunda än nu. Telefon, e-post och sms fanns inte. Istället var de handskrivna breven ett viktigt sätt att förmedla information.
Detalj från teckning från omkring år 1800 i Heijenskjöldska samlingen (Landsarkivet i Uppsala)
Brevens innehåll var ofta väldigt konkret: man berättade om viktiga händelser, bad om hjälp, rapporterade om hur skörden artade sig och så vidare. Brevväxling handlade samtidigt om att upprätthålla sociala relationer. Föräldrar kunde i brev uppfostra sina barn. Vänner kunde hålla sin vänskap levande genom brev. Romanser kunde utvecklas genom brevväxling.
Ofta följde breven en viss mall som såg olika ut för olika typer av brev. Det fanns många skilda sätt att börja och sluta ett brev, olika sätt att titulera brevets mottagare och så vidare. Alla dessa formler markerade vem avsändaren var, vem mottagaren var och i vilken relation de stod till varandra. Det är bra att känna till dessa regler för att inte feltolka formuleringar.
Breven var inte privata i samma mening som idag. Man läste ofta upp sina brev för de andra i hushållet och skickade även runt breven bland vänner och bekanta. Informationen delades med andra ord av flera.
Eric Bomans brev till Maja är ett exempel på hur det privata och offentliga kunde samsas i en skrivelse. En far skriver till sin dotter som snart ska gifta sig, lyckönskar henne och berättar om hur han och modern har det. Samtidigt är det ett officiellt brev riktat till de kyrkliga myndigheterna – ett formellt medgivande till giftermål.
