Vid sekelskiftet 1900 slog en förändrad syn på barn och barnuppfostran igenom i Sverige. Man började se på barndomen som en period i livet då man har andra behov än man har som vuxen.
Man inspirerades av Friedrich Fröbels pedagogiska tankar; att barn lär genom lek. 1896 öppnade landets första kindergarten i Stockholm.
Skillnaden mellan kindergarten och de tidigare barnkrubborna var främst att barnens behov av lek och åldersanpassade uppgifter iakttogs i kindergarten. I barnkrubborna, där man samlade barn till städernas arbetare, tillhandahöll man i stort sett bara förvaring medan man på barnträdgårdarna drev pedagogisk verksamhet.
Att ta hand om barn på kindergarten blev ett yrke som krävde utbildning. Många av de tidigaste barnträdgårdsföreståndarinnorna åkte till Tyskland och studerade Fröbels och Pestalozzis idéer. Sveriges första utbildning för kindergartenlärarinnor, Fröbelinstitutet, startades i Norrköping 1902.
Det underliggande syftet med både barnkrubbor och kindergarten var att göra barnen till goda samhällsmedborgare. I och med industrialismen växte antalet barn i städerna och behovet av barntillsyn blev större. Efter skolan kunde barnen tas in på skolbarnhem där de fick ägna sig åt att göra läxor och nyttiga arbeten.
Syftet med skolbarnhem var som ordföranden i Lunds skolbarnhemsstyrelse uttrycker det att ”barnen komma där att åtnjuta omvårdnad och fostran av personer som vilja göra sitt bästa för att timmar som annars lätt kunna offras åt ett fördärvligt gatuliv skola användas på det för barnen nyttigaste sätt”.
Barnkrubba i Stockholm 1913. Foto: okänd. Stockholms stadsmuseum. Bilden är hämtad från
Stockholmskällan, där man hittar fotografier, dokument, kartor, filmer och mycket annat som berättar om Stockholm och stockholmare i olika tider. Stockholmskällan är ett pågående projekt och nytt material läggs ut varje dag.
