Livet som patient

De tankar som genomsyrade vården vid mentalsjukhusen under det sena 1800-talet var att de sjuka skulle hållas borta från den miljö där sjukdomen hade utvecklats. Patienternas tillvaro skulle präglas av lugn, ordning och arbete. Vackra omgivningar ansågs vara bra för patienterna och sjukhusen hade ofta stora parker och trädgårdar på området. Genom isolering i cell kunde patienten ges den vila, lugn och ro som ansågs kunna påverka sjukdomen positivt. Isoleringscellen användes också som tvångsåtgärd för att lugna stökiga patienter. Förutom isoleringscell användes långbad som lugnande åtgärd där patienten fick sitta fastspänd i ett varmt bad under en lång period.

Bild från Furunäset, interiör av sal, skötaren längst till vänster hette Klas Risberg. Fotografiet är från 1930-talet och kommer från Piteå museum.

Gustaf Erik var 32 år då han skrevs in vid sjukhuset. Hans journal består av mer än 40 sidor och från början av journalen är anteckningarna detaljerade men med tiden blir de mer och mer sporadiska. Till slut består anteckningarna bara av årliga sammanfattningar av det allmänna läget där endast eventuella förändringar har noterats.

Det som först är antecknat i journalen är Gustaf Eriks historia och allmän status strax innan han skrevs in vid sjukhuset. Det som ligger till grund för denna information är upplysningar från provinsialläkaren [distriktsläkaren] i Delsbo, Gustaf Eriks hemförsamling. I journalen finns också ett dokument som är skrivet av Gustaf Eriks far, Carl Gustaf. Han hade fått ett frågeformulär att fylla i ungefär en månad innan sonen skrevs in på sjukhuset. När du läser det dokumentet, tänk på att det bara är faderns svar som finns bevarade och inte vilka frågor han svarade på.

Källa: Journal, Gustaf Eriks sjukdomshistoria

Läs avskrift och moderniserad avskrift (pdf)

Källa: Journal, faderns uppgifter om Gustaf Erik

Klicka på bilderna för förstoring

Läs avskrift och moderniserad avskrift (pdf)

Patientjournal från Furunäsets sjukhus, överläkarens arkiv, volym FIIb:14.