Sven Kristersson sjunger sina tonsättningar av Sjöbergs okända, gripande sångtexter, sammanhållna av poetens suggestiva litterära fragment.

Med sångerna i Fridas bok och romanen Kvartetten som sprängdes gjorde Birger Sjöberg (1885–1929) stor succé som litterär och musikalisk underhållare i början av 1920-talet. När hans allvarliga diktsamling "Kriser och kransar" kom 1926 uppskattades den inte av vare sig publiken eller kritikerna. Detta ledde till att Sjöberg isolerade sig och började tvivla på sig själv. Varför ville publiken inte läsa de nya, allvarliga dikter han arbetat så hårt med? Varför ville folk bara höra Fridasångerna, som han skrivit mest för nöjes skull? Nu kallade han sig Galendansare – han tyckte att läsarna såg honom som en marionett som skulle sprattla på deras kommando. Missmodet gjorde att han vanskötte sin hälsa och Sjöberg dog i lunginflammation redan som 44-årig, 1929.

Men vad många inte vet är att hans kamp med språket inte var över i och med "Kriser och kransar". När Sjöberg gått bort samlade de efterlevande ihop en låda med skriftligt material. I lådan fanns inte minst många sångtexter som poeten själv aldrig tonsatt, liksom märkliga prosafragment där han experimenterade med språket. Tonen är här inte alls idyllisk som så ofta i sångerna till Frida, utan snarare galghumoristisk och desperat. Men mitt i tvivlen ryms det en vital och komplicerad livssyn som kommer till uttryck i flera av dessa nyskapande efterlämnade texter.

Sven Kristersson är sångare, kompositör och textförfattare och har skapat många uppmärksammade föreställningar kring musik och poesi ur historien. Han är professor i sång vid Musikhögskolan i Malmö.

Innan våra onsdagscaféer bjuder vi som vanligt på kaffe med dopp från klockan 14.30.
Biljett hämtas i receptionen samma dag.

Se mer information här: arkivcentrumsyd.se/onsdagscafe

Sven Kristersson i föreställningen Galendansaren. Foto: Håkan Jacobsson.