Den 7 mars 1906, satt tio läroverksstudenter på Café Temperance i Östersund och la upp stadgarna till krets nummer 25 av Idrottsföreningen Kamraterna i Östersund. Man blev snabbt en etablerad klubb i staden och kunde samma år stoltsera med hela 90 medlemmar.
Idag förknippas föreningen endast med fotboll, men vid sitt tidiga skede var det framförallt friidrott och skidor som stod på programmet. IFK har haft ett stort utbud av olika idrottsgrenar som t.ex. friidrott, längdskidåkning, alpin skidåkning, backhoppning, cykling, brottning, boxning, orientering, curling, tyngdlyftning, bandy, ishockey, handboll, basket och fotboll.
Föreningen kan även visa upp de ädlaste av SM-medaljer, t.ex. i längdskidor (Haldo Hansson), slalom (Stig Sollander) , friidrott (Paul af Uhr och Anton Bolinder – båda höjdhopp) samt ett SM-guld i basket (damjuniorerna 1963). Anton Bolinder bärgade även hem ett EM-guld i höjdhopp 1946 på höjden 199 cm.
Men det är ändå fotbollen som färgat IFK mest. Tillsammans med entusiaster från militära håll spred klubben fotbollen runtom i länet. Man ”späla boll” på åkrar, ängar, kaserner och till sist även på ”riktiga fotbollsplaner”.
Klubben har vid ett flertal gånger varit norrlandsmästare i fotboll och under 1950- och 60-talen så spelade man många år i den näst högsta divisionen och kvalade t.o.m. ett par gånger till allsvenskan.
Läser man om IFK Östersunds historia, fascineras man över det arbete och engagemang som fanns och som gjorde klubben till folkets förening i staden. Och nu kommer vi till bilderna…
I Östersunds tidiga idrottshistoria hade man svårt att hitta lämpliga områden till idrottsevenemang. Man höll mestadels till inne på regementenas kaserner. Ett annat alternativ var att ta någon ångbåt ut till Sandviken. Ett tag höll man även till snett ovanför gamla kyrkan (på en äng där idag Rådhuset står). Men några ur föreningen hade haft blickarna på området kring Björkbacka. IFK började att komma med önskemål om en lämplig plats för idrottsutövare. Stadens styrande var inte så intresserade men tillsatte ändå en kommitté som undersökte om ”icke plats för fria lekar kunde beredas på egendomen Löfberga, der marken vore mindre behövlig för fattigvårdens jordbruk”. Många år efter detta hade fortfarande ingenting hänt. Men IFK stod på sig och när kraven om idrottsplats ideligen kom på tal sa de styrande till sist: ”Vill idrottsmännen ha en tävlingsbana får de ställa i ordning den själva!”. Kommunen ställde upp med några lass jord som klubbens medlemmar schaktade ut. Och efter mycket mödosamt arbete stod tävlingsbanan klar.
År 1910 invigdes Björkbacka med pompa och ståt. Militärmusiker och kungligheter var på plats, men ser man på bilderna från ”arenan”, så påminner det nog mer om en åker än om en idrottsplats. Men glädjen fanns där och engagemanget och värmen… Njut av bilderna!
Visa alla månadens dokument
