Christina led enligt läkaren J. H. Ratzki vid Hallands läns lasarett och kurhus av ”meriqurial sår öfwer hela kroppen, högra foten och wänstra arm i den mäst wanskapligaste ställning… ”. Merkurial var ett kvicksilverhaltigt läkemedel som användes vid veneriska sjukdomar.
Hon hade skrivits in vid lasarettet den 16 mars 1831 och uppges ha blivit ”läkt” efter tre månader. Församlingen och kyrkoherden uppmanades därefter att hämta henne. Men kyrkoherden, som sannolikt ville undkomma fattigvårdskostnader för socknen, svarade brevledes att ”kurhus[et] må gerna behålla henne”. Lasarettsläkaren skrev därför till landshövdingen ”att hon ofördröjligen enligt författningarne borde lemna denna Inrettning”.
Av 1817 års instruktion för länslasarett och kuranstalter framgår att patienter omedelbart ska bege sig till sin hemort på egen eller anhörigas bekostnad efter avslutad kur. I detta fall tycks ansvaret ha legat på hemortens fattigvård. Av A. L. Widmanns teckning och läkarens anteckning framgår att Christina var svårt invalidiserad och angripen av rödaktiga eller rosa utslag på huden. Utslag och deformationer av kroppsdelar av denna typ kan förekomma vid syfilis. Teckningen bör ha tillkommit med anledning av den aktuella utskrivningen.
Källa: Sundhetskollegiet, Civila sjukrapporter, E6:4, (nr 498) RA.
Åke Norström
Visa alla månadens dokument
