Mindre känt är kanske att det även finns andra typer av bilder i samlingarna, som frihandsteckningar och akvareller av mer personlig och ögonblicklig karaktär. De påträffas ofta i de enskilda arkiven efter privatpersoner, och ett exempel på ett sådant är Fredrik Arosenius arkiv.
Odaterat porträttfotografi av Jakob Fredrik Neikter Arosenius.
Han sitter med kartan på ena knäet och med anteckningsboken i handen.
På marken framför honom syns en kompass och en tubkikare.
Krigsarkivet, porträttsamlingen.
Arosenius var född i Norrköping 1809 och avled i samma stad 1890. Till yrket var han officer i Fältmätningskåren (senare Topografiska kåren) det vill säga militärkartograf. Under hela sitt yrkesverksamma liv kom han att vara knuten till denna kår; mot slutet som krigsarkivarie med ansvar för kårens stora samlingar av kartor, graverade kartplåtar, instrument och böcker, en befattning han kom att sköta ”med nästan till ordspråk vorden noggrannhet och punktlighet”. Det var också i sin egenskap av militärkartograf och krigsarkivarie som han blev erkänd i sin samtid. Att han dessutom tecknade – låt vara för sig själv och möjligen för en trängre krets av vänner och bekanta – hade i detta sammanhang ingen betydelse överhuvudtaget.
”Samkväm i Ume , oktober 1830” står det under denna bild. Mannen med lutan eller gitarren kan vara kaptenen i fältmätningskåren Axel Arvid Raab, som i sin samtid var en mycket känd och uppskattad Bellmanssångare. Blyerts. Krigsarkivet, Fredrik Arosenius arkiv, volym 3.
De hundratals snabbskisser, teckningar och akvareller han utförde, och som finns samlade i sammanlagt sju små skissböcker var enbart ett privat tidsfördriv, ett sätt för honom att med hjälp av teckningen registrera, dokumentera och på sikt också lättare kunna minnas vad han sett och utfört under sina många resor runt om i Sverige, när han i egenskap av militärkartograf företog praktiska fältmätningar och observationer. Han talar själv om skissböckerna som ett slags dagböcker. Den handskrivna självbiografi med titeln En flyttfågels öden, som också förvaras i hans arkiv och som 2001 gavs ut i tryck kan ses som ett viktigt komplement till skissböckerna.
Vy över Uppsala med Odinslunds träd i förgrunden,
Helga Trefaldighetskyrkan och domkyrkan med de Hårlemanska
tronhuvarna 1826. Akvarell.
Krigsarkivet, Fredrik Arosenius arkiv, volym 3.
I självbiografin – som förutom att den innehåller de vanliga uppgifterna om familj och barndom, uppväxttid, utbildning och yrkesverksamhet, egen familjebildning, privatlivet i stort och smått – ges en livfull beskrivning hur fältmätningsarbetet i praktiken gick till, vilka umbäranden det kunde medföra, från att skaffa lämpligt natthärbärge i prästgårdar, herrgårdar eller bondgårdar till gynnsamma eller ogynnsamma väderförhållanden och oländig terräng som måste forceras. På ett likande sätt fungerar skissböckerna, eller de illustrerade dagböckerna, som omfattar tiden 1824 till 1844.
Gusums bruk i Östergötland 1830-tal. Akvarell.
Krigsarkivet, Fredrik Arosenius arkiv, volym 3.
Det är kulturhistoriskt mycket värdefulla och snabbt nedtecknade ögonblicksbilder, vyer över de landskap och de städer Arosenius genomreste och verkade i under sina förrättningsarbeten, herrgårdar och bruk han besökte, sevärdheter, lokalbefolkningen klädda i sina sockendräkter men också situationsbilder och porträtt av kolleger och officerare i Fältmätningskåren, av vänner och bekanta. Här och var är skisserna även försedda med några textrader som talar om vad bilden visar, var den är ritad och vid vilken tidpunkt den är utförd. Några av motiven är mer genomarbetade; vackra exempel är den akvarellerade vyn över Uppsala från 1826 med domkyrkan, ännu försedd med Hårlemans tornhuvar, Helga Trefaldighetskyrkan och den lummiga Odinslund i förgrunden och ett liknande motiv från Gusums bruk i Östergötland med brukskyrkan och klockstapeln omramade av grönskande träd. Bland de mer utarbetade landskapsbilderna kan även nämnas några över de härjedalska och jämtländska landskapen, som Arosenius tecknade under en tidig kommendering. De är lätt akvarellerade i gröna, blå och brungrå nyanser och tecknade i långsträckta perspektiv vilket kanske kan förklaras av att Arosenius som kartograf lärt sig uppfatta landskapet som en helhet.
I Arosenius skissböcker från det sena 1820-talet finns ett
antal akvarellerade landskapsvyer från bland annat
Hälsingland och Jämtland. Här ses platsen där älven Ljusnan
rinner upp. Akvarell.
Krigsarkivet, Fredrik Arosenius arkiv, volym 3.
Arosenius teckningar och akvareller skildrar alltså hur Sverige faktiskt såg ut och hur man levde och verkade under Karl Johanstiden, då landsortsstäderna var små och slumrande, där jordbruket ännu var den dominerande näringen och där kanaler och skjutsväsende utgjorde kommunikationerna. Samtidigt kan hans bilder ses som direkta föregångare till sådana motiv som man senare skulle fotografera, låta framkalla och klistra in i album. Bilderna är slutligen goda exempel på det utbredda intresset för teckning och måleri, som kom att utmärka det tidiga 1800-talet, den tid då det moderna bildsamhället skapades.
Landsortsstäderna i Karl Johanstiden var små och bestod ofta
av trähusbebyggelse. Här ses en vy över Stora torget i Alingsås
med Christinae kyrka till vänster. Blyerts.
Fredrik Arosenius arkiv, volym 3.
Texten är författad av Bo Lundström.
Otryckta källor
Jacob Fredrik Neikter Arosenius arkiv
Porträttsamlingen
Litteratur
Jacob Fredrik Neikter Arosenius, En flyttfågels öden, utgiven av Föreningen Gamla Norrköping, 2001.
Krigsvetenskapsakademiens handlingar 1891, Stockholm 1891.
Bo Lundström, ”Amatörerna och konsten”, Signums svenska kulturhistoria, Karl Johantiden, Stockholm 2008.
