På krokiga vägar nådde Mårten Triewald sin position som vetenskapsman och uppfinnare. Han var son till en smed, men ville i sin ungdom helst av allt ägna sig åt handel. Efter avslutad skolgång i Tyska skolan i Stockholm vände han universitetsstudierna ryggen och begav sig utomlands. Försöket att bli handelsman misslyckades dock grundligt och Triewald förlorade i stort sett allt han ägde. Drömmen att bli handelsman levde dock kvar och 1716 – vid tjugofem års ålder – for han till London för att göra ett nytt försök att slå sig på handel. Återigen hamnade Triewald i problem och fick lita till hjälp från sina vänner.
Porträtt av Mårten Triewald (1691-1747) hämtat från den tryckta versionen av hans välbesökta föreläsningar över ”Nya naturkunnigheten”, som han höll på Riddarhuset i Stockholm 1728-1729. (Krigsarkivets Bibliotek)
Det var inte förrän 1718 som han började intressera sig för naturvetenskap och mekanik. Turen hade då börjat vända för den unge Triewald. Han hade fått arbete vid ett stort handelshus i London under ledning av en viss Mr Redley. På fritiden besökte han naturvetenskapliga föreläsningar och stiftade bekantskap med Isaac Newton. Snart blev han emellertid förordnad att vara handelshusets föreståndare för ett antal stenkolsgruvor i Newcastle. Vid stenkolsgruvorna fanns en ångmaskin, eller ”eld-machin”, i drift. Denna apparat kom i högsta grad att intressera och fascinera Triewald och han genomgick en intresseförändring, av samtiden betecknad som en ”snillevändning”. Dag och natt läste han lärda skrifter och gjorde vetenskapliga försök, något som ledde till att han lyckades förbättra ångmaskinen.
Triewald hade nu funnit en ny roll, den som vetenskapsman. Han föreläste i Edinburgh över den nya vetenskapen, vilken grundade sig på ”försök och säkra rön”. 1726 återkom han till hemlandet och höll ett par år senare föreläsningar på riddarhuset över den nya naturkunnigheten, något som väckte stor uppmärksamhet och som drog mycket folk. Mårten Triewald började nu uppmärksammas även i Sverige. Av riksdagen fick han fick titeln Director Mechanicus och ett årligt stipendium om 600 daler silvermynt. År 1735 fick han fullmakt på att vara Kapten mekanikus vid fortifikationen i Stockholm.
Mårten Triewalds fullmakt och utnämning 1735 till att vara ”Capitaine Mechanicus” vid Fortifikationen, undertecknad av kung Fredrik av Hessen. Där står bland annat att Triewald bevisat sin skicklighet genom ”uthi sielfwa praxi åhtskilliga wackra prof gifwit, så att han ock för dess skickelighet är worden kallad och antagen till en ledamot uthi den bekante Wettenskaps Societeten i Engeland” (Biographica-samlingen, Krigsarkivet)
För eftervärlden är han mest berömd för den ångdrivna länspump som han byggde och installerade vid Dannemora gruva. Den brukar räknas som den första svenska ångmaskinen. Hans experiment med dykarklockor om vilka han författade en skrift med namnet ”Konsten att leva under vatten”, är också berömda.
Kopparstick föreställande den av Mårten Triewald konstruerade ångmaskinen vid Dannemora gruva. Hämtat ur hans ”Kort Beskrifning, om Eld- och luft-Machin wid Dannemora Grufwor”, tryckt i Stockholm 1734. (Krigsarkivets Bibliotek)
Ett annat av hans intressen var ventilation av gruvor och fartyg, kallad ”väderväxling”. Vid sin malmgård på Kungsholmen i Stockholm anlade han vidare en botanisk trädgård där han försökte att anpassa sydliga buskar och träd till nordliga förhållanden. Han intresserade sig för silkesmaskar och ville utveckla en inhemsk silkestillverkning samt skrev en traktat om biskötsel. Till och med renhållningen i Lappland intresserade honom. I Vetenskapsakademiens handlingar beskriver han hur man skulle smörja renarna med en blandning av mjölk och tjära för att göra deras hudar motståndskraftigare mot insektsangrepp. Skador och defekter uppkomna av flugor, eller ”yrfän” som de kallades, var nämligen ett vanligt problem när hudarna skulle beredas till läder.
År 1729 blev han medlem av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala och 1739 var han med och stiftade Kungliga vetenskapsakademien. Han var också medlem av det ansedda engelska vetenskapssamfundet Royal Society i London. Han dog 1747.
Henrik Bolmskog
Källor & Litteratur:
Laurel, Lars. Åminnelse-tal öfver capitaine mechanikus vid fortificationen och medlem uti Kungl. Svenske vetenskaps academien Herr Mårten Triewald. Lars Salvius (Stockholm 1748).
Triewald, Mårten. Kort Beskrifning, om Eld- och Luft-mashin wid Dannemora Grufwor. Benjamin Gottl. Schneider (Stockholm 1734).
Triewald, Mårten. Ytterligare rön och bot emot renarnes elaka sjukdom, curbma kallad. Ingår i Kongl. Swenska Wetenskaps academiens handlingar, för månaderna Octob. Novemb och December 1739. Lorentz Ludewig Grefing (Stockholm 1741, sid. 130-135)
Kaptensfullmakt för Martin [Mårten] Triewald. Stockolm 18 sept 1735. Ingår i Biographica, Krigsarkivet.
Triewald, Mårten. Mårten Triewalds år 1728 och 1729 hållne föreläsningar, på riddarehuset i Stockholm, öfwer nya naturkunnigheten, hwarutinnan densamma genom rön och försök är worden förklarad och stadfästad. 2 vol. Första och andra upplagan. P. J. Nyström (Stockholm 1736-1758).
