Äran och hedern var officeraren och adelsmannens främsta signum. Att ifrågasätta denna, t.ex. genom en förolämpning, krävde upprättelse, vilket ofta slutade i en duell. Duellanterna valde vanligtvis ut varsin sekundant som hade till uppgift att bestämma plats för duellen, samt se till att diverse regler följdes.
Ur Guillaume Danet ”L´ Art Des Armes” 1766
Lockerudsskogen, strax väster om Vänersborg, var platsen för den sista kända duellen med dödlig utgång i Sverige. I slutet av maj 1816 sköt kaptenen Johan Zacharis Sabelfelt ihjäl den 24-årige friherren och officeren Gustaf Salomon von Köhler i vad som senare blev känt som ”Duellen i Lockerudsskogen”.
Det hade varit ett stort missnöje bland officerarna på Västgöta-Dals regemente. Officerare som tjänat länge vid regementet kunde bli ”förbisprungna” av andra yngre officerare som kvalificerade sig in från andra regementen. Den 27 maj 1816 kom den unge Gustaf von Köhler till regementet för att tillträda sin nya tjänst. Detta retade de äldre officerarna på regementet. Man kan ana att den som var minst nöjd av alla var kaptenen Johan Zacharias Sabelfelt. Redan den första dagen som Köhler anlände till regementet uppmanades han att söka sin lycka någon annanstans. Köhler svarade:
"Det gör jag icke, emedan Kongl. Maj:t i Nåder meddelat mig Fullmakt, hwarföre jag rest hit, för att intaga min beställning."
Köhler vägrade alltså att lämna regementet. Vid ett senare tillfälle anklagade Sabelfelt honom för att vara känd som en ”feg stackare, dum och högmodig”. Dessa påståenden och kränkningar tog Köhler inte lätt på. Han ville ha en ursäkt från Sabelfelt som i sin tur vägrade. Duellen var ett faktum.
Två sekundanter utsågs, en till varje duellant. Två officerare på regementet, Lundén samt Lillienstierna fick bli sekundanter. Platsen bestämdes till en glänta invid Lockerudsskogen och beväpningen bestod av pistoler. Så här återberättar Lilliestierna om hur vapenslaget bestäms:
Som vi voro försedda med både värja och sabel föreslog jag att välja hvilketdera de behagade. Köhler svarade, att han ej kände sin motståndares capacité att föra dessa vapen, men som han sjelf vore mindre van dervid, hade han medtagit pistoler, hvilka han lånat af adjutant Stenberg, som sagt sig hafva profskjutit dem. Sabelfelt förklarade sig nöjd med det sednare vapnet, och jag efterfrågade på huru långt afstånd de önskade stå från hvarandra. Köhler frågade, hvad som vore vanligt, hvarpå jag svarade, att det i detta som i allt annat beror af träffad öfverenskommelse.
På morgonen den 29 maj 1816 möttes de båda männen i Lockerudsskogen. Pistolerna laddades och avståndet mellan duellanterna mättes. Köhler sköt först men missade. Sabelfelt missade även han. Köhler bad nu Sabelfelt att skjuta först. Med en bestämd riktning mot Köhler avlossade han sitt skott. När det sedan var Köhlers tur att skjuta förmådde han inte. Han var träffad i bröstet och dog senare av sina skador. Kapten Zacharis Sabelfelt flydde landet och rättvisan.
Dueller var i allmänhet förbjudna och straffbelagda. Man försökte förbjuda dem genom förordningar, så kallade Duellplakat år 1662 och 1682. Kyrkan var dock först med att förbjuda dueller. Årstryck 1682 (nr: 1352)
Idag är Lockerudskogen ett bostadsområde där det finns två vägar som är döpta till minne av händelsen, Duellant- och Sekundantvägen. De båda pistolerna förvaras på Vänersborgs museum.
Daniel Olofsson
Källor
- KrA, Västgöta-Dals Regementes arkiv, Äldre handlingar i kronologisk ordning, Krigsrättsprotokoll 1816, 1811/19, Volym: 178
- KrA Biografica, Gustaf Salomon von Köhler
- Ivar Nylander, ”Duell och ärekränkning”, särtryck ur Saga och Sed, 1966
- August Edvard Lilliestierna, En åttiårings minnen 1874
- Henning Österberg Korsade Klingor; Om fäktningens och duellerandets historia 2010
- Årstryck 1662 (nr: 967)
- Årstryck 1682 (nr: 1352)
