Konflikten hade sitt ursprung i de till Danmark knutna hertigdömena Schleswig och Holsteins olika befolkningsgrupper och kan spåras bakåt ända till 1400-talet. Under 1840-talet kom tysknationella krafter i Holstein och södra Schleswig att kräva självständighet från Danmark men också en starkare tillhörighet till de tyska stater där Preussen var dominerande. Även Österrike anslöt sig till försöket att samla alla de små tyska staterna till ett enat Tyskland. 1848-1850 utkämpades det första schleswigska kriget eller schleswig-holsteinska kriget, där Danmark stod som segrare. Det andra schleswigska kriget eller dansk-tyska kriget 1864 kan ses som en direkt följd av det första.
Kartblad ur Axel Eduard Westers arkiv.
Vid samma tid uppstod, i de nordiska länderna, den s.k. skandinavismen vilken var sprungen ur en intressegemenskap grundad på gemensam historia och likartade språk. Studenter och författare var snabbast på att anamma skandinavismens tankegångar som på sikt även nådde viss politisk betydelse. Kung Karl XV var till exempel en varm anhängare av att erbjuda Danmark svenskt, militärt stöd mot ett preussiskt hot. I praktiken kunde dock Sverige inte bistå Danmark, men i skandinavismens anda kom såväl svenskar som norrmän att delta i de bägge krigen som frivilliga på dansk sida. Svenska läkare och sjukvårdsutbildade diakonissor hörde också till de som anslöt sig. Efter krigen dog den politiska skandinavismen ut, delvis desillusionerad av hur liten faktisk betydelse den haft när det verkligen gällde. Men den förbrödring som rörelsen syftade till medförde dock det goda att krig mellan de skandinaviska staterna i fortsättningen kom att ses som en styggelse.
Försättsbladet till ”Den Gamle Majorens minnen och intryck från Dansk-Tyska Kriget år 1864”, ur Axel Eduard Westers arkiv
Vid det andra och sista schleswigska kriget ryckte tyska styrkor in i Holstein på julaftonen 1863 och den 18 januari 1864 var kriget ett faktum.
Totalt deltog 434 svenska frivilliga (där ibland den s.k. Strövkåren) i 1864 års krig. Flera av dem stupade vid slagen vid Dybböl och Als.
En enda sjöstrid utkämpades under detta krig - sjöslaget vid Helgoland den 9 maj 1864, som blev en dansk framgång. I övrigt stod Preussen-Österrike som segrande part och vid freden i Wien den 30 oktober 1864 fick Danmark avträda både Schleswig, Holstein samt Sachsen-Lauenburg till Preussen.
Eva Björkblad, Håkan Johansson
Ströfcorpsens 1. uppsättning av Svenskar och Norrmän, ur Nils Palmstiernas arkiv, volym 1
Ströfcorpsens 1. kompani 1864, ur Nils Palmstiernas arkiv, volym 1
Källor och litteratur
Ur KrA:s enskilda arkiv
Ericson, Lars, ”Svenska frivilliga” 1996
Visa alla månadens dokument
