Kriget var ett resultat av de föregående fredliga decenniernas allt större konkurrens mellan de europeiska staterna: kolonialism, en framväxande nationalism och en alltmer avancerad teknologi. Den spänning som detta ledde till fick Europas stormakter att delas i två läger: å ena sidan Tyskland, Österrike-Ungern, Turkiet och Italien, å den andra Storbritannien, Frankrike och Ryssland. Gemensamt för dem alla var att de upplevde konkurrensen som ett ökande hot.
Den 28 juli förklarade Österrike-Ungern Serbien krig med motiveringen att landets ledning låg bakom skotten i Sarajevo då kronprins Franz Ferdinand och hans gemål sköts till döds. Då Serbien och Ryssland förenades av en slavisk gemenskap tycktes en rysk krigsförklaring mot Österrike-Ungern hota. Detta scenario satte igång en ödesdiger dominoeffekt. Den 1 augusti förklarade Tyskland krig mot Ryssland och två dagar senare också mot Frankrike. Den 4 augusti gick den tyska krigsmakten in i det neutrala Belgien för att snabbt kunna sätta in ett anfall mot Frankrike från nordväst. Detta föranledde Storbritannien att förklara krig mot Tyskland. Den 6 augusti följde sedan krigsförklaringen mellan Österrike-Ungern och Ryssland och snart kom också andra länder att dras in i kriget.
Den stora världsbranden hade brutit ut, här visat genom ett antal svenska och utländska tidningsklipp.
Maria Gussarsson-Wijk, Bo Lundström
Källa
KrA, Ridderstads klippsamling.
(Angivande av tidning saknas i de flesta fall i samlingen.)
Visa alla månadens dokument
