Den motoriserade krigföring som varit dominerande sedan 1900-talets början vilar tungt på en ständig tillförsel av fossila bränslen. En stridsvagn kan till exempel bara under de allra mest gynnsamma förhållanden komma under en bränsleförbrukning om 30 liter per mil. Men även det måste räknas som beskedligt jämfört med vad som krävs för att driva fram bepansrade fartyg. Eftersom Sverige hittills har tvingats importera i stort sett allt drivmedel finns här en akilleshäl i vår försvarsberedskap. Om importen skulle strypas får vi bokstavligen en stående armé.
Den lösning som användes under större delen av 1900-talet var att hålla bränsle i depå – från små lokala lager i närheten av de militära objekten till stora centrallager i bergrum. Armén och Fortifikationsförvaltningen lät under andra världskriget bygga sex stora centrallager för drivmedel belägna i Boden, Brattbyn, Finnerödja, Gällö, Visby och Moheda. Moheda ligger cirka en mil norr om Alvesta vid södra stambanan och är en tätort med idag cirka 1 800 innevånare. Den 23 juli 1958 inträffade här en ödesdiger explosion i drivmedelsförrådet som krävde tre människors liv av de sammanlagt elva personer som arbetade vid anläggningen. Den dagen förvarades över 14.000 kubikmeter bränsle i bergrummet. Långtifrån allt exploderade – man räknade med att nära hälften påverkades av explosionen och att ungefär en femtedel inte kunde återvinnas utan hade bränts av, dunstat eller sugits upp av mark och sjöar. Bensinprodukter spreds i närområdet, bildade mindre dammar och förorenade flera brunnar och avlopp. Mer än ett tjugotal bostadshus fick evakueras och bensinlukten var tydligt förnimbar inom flera kilometers omkrets.
Pumprummet i bergmagasinet efter explosionen.
Katastrofen hade föregåtts av liknande explosioner dels i en kommunal bergrumsanläggning vid Vindskärs varv i Sundsvall våren 1957 och dels av en explosion vid Bromma flygplats våren 1958 i ett provningsutrymme för flygplansutrustning. Trots att relativt små mängder bensin exploderade vid Bromma krävdes ändå fem dödsoffer. Tiden var alltså i hög grad mogen för att ta itu med säkerhetsproblemen vid lagring av brandfarliga vätskor.
Markerna runt Moheda saneras från bensin.
Som militär utredningsman för olyckan utsågs överstelöjtnant A F Flygare, men fallet utreddes även av den civila polisen. Orsaken till explosionen befanns vara att man vädrat ut gaser från en cistern som via ventilationen spred sig till områden som egentligen borde vara gasfria. En gnista i en motorkontaktor kunde på så sätt få ett katastrofalt förlopp. Chefen för Mohedaanläggningen hade strax innan olyckan påbörjat sin semester då hans vikarie fick Flygförvaltningens order att undersöka om en av cisternerna var förorenad. Efter tömning skulle cisternens gaser vädras ut med fläktar. Det gjordes, men avbröts vid arbetsdagens slut. När man dagen efter skulle påbörja arbetet på nytt och fläktarna skulle startas uppstod gnistan som orsakade den kraftiga explosionen. De män som hade hunnit gå in i anläggningen omkom. Till viss del hade utvädringen inte följt fastställda rutiner. Utredningen kunde även visa på ett antal andra brister i säkerheten vid anläggningen.
Överstelöjtnant Flygare förde tjänstedagbok under utredningen.
Militieombudsmannen valde att åtala Fortifikationsförvaltningens generaldirektör Gunnar Christiansson för tjänstefel, eftersom skötsel- och säkerhetsinstruktioner saknades på många punkter. I december 1962 kom Svea hovrätt fram till att Christiansson inte kunde lastas för de framkomna bristerna. Överstelöjtnant Flygares utredning utmynnade framför allt i rekommendationer hur liknande olyckor skulle kunna förebyggas i framtiden, både genom förbättringar i befintliga anläggningar och genom ett större säkerhetstänkande när man valde geografisk placering av nya drivmedelsförråd.
Det primärt förorenade området.
Källor:
Arméns drivmedelsanläggning i Moheda, SE/KrA/0227.
Fortifikationsförvaltningen, Befästningsbyrån, Befästningsavdelningen. Handlingar rörande Mohedaolyckan. SE/KrA/0087/007:Ö/F I
Försvarsstabens pressavdelnings bildarkiv: Historia, Olyckor.
