Den 20 juni 1810 mördades riksmarskalken Axel von Fersen av en folkmassa på öppen gata i Stockholm. Händelsen upprörde många men var samtidigt ett uttryck för motsättningar och stämningar som var i omlopp under denna tid. Detta kom även till uttryck i de adelsfientliga demonstrationer och kravaller som följde i spåren efter mordet. Under oroligheterna fruktade överståthållaren i Stockholm, A F Skjöldebrand, att garnisonens manskap skulle göra gemensam sak med "pöbeln". Oron var obefogad, då det visade sig att soldaterna inte tvekade att lyda order och öppnade eld mot den upprörda folkmassan.
Under de följande perioden spred sig dock subversiva tankar bland manskapet i Stockholms garnison och under ett par veckor i början av juli förekom flera oroligheter bland gardesregementena. Händelserna finns omtalade i ett antal memoarer skrivna av högt uppsatta personer, som direkt eller indirekt var engagerade i att stävja soldatoroligheterna. Idag är dock händelserna mer eller mindre bortglömda. Troligen har de helt enkelt hamnat i skuggan av mordet på von Fersen och andra händelser som kom att ha en mer avgörande betydelse.
Ritningar av Livgardets till häst uniformer från början av 1800-talet.
Uniformsritningar, Serie 4, nr 3.
Till skillnad från "fersenska mordet" har soldatoroligheterna 1810 efterlämnat mycket lite arkivmaterial, vilket troligen bidragit till att händelsen inte har behandlats så mycket av historikerna. Utöver memoarlitteraturen har endast en summarisk rapport bevarats vilken redogör för skeendet. För att ta reda på vad som egentligen hände i Stockholms garnison i början av juli 1810 får man i stället söka information i de kortfattade notiser som finns i regementsarkivens order, straffjournaler och arrestantlistor samt i Poliskammarens diarier.
Memoarförfattarnas berättelser ger intryck av att det var en regelrätt samhällsomvälvning som de upproriska soldaterna försökte uppnå. De bevarade dokumenten pekar dock mot att det snarast var fråga om ett allmänt missnöje med garnisonstjänsten. I den rapport, som visas i original här nedan, talas visserligen om en kupp där planen var att "om natten mörda Under Officerane och arrestera officerarne om de ej ville gilla Revolutionen". De slagord som skulle elda upp gardisterna talar dock mer om brännvin, fruntimmer och frihet än om reella politiska förändringar.
Vid Livgardet till häst fanns ytterligare tre soldater som var inblandade i soldatoroligheterna; nr 2 Eric Dillström, nr 20 Hindrich Tillman och nr 15 Eric Heyster. I en rapportbok från regementets kasernvakt finns de redovisade bland arrestanterna. Eftersom man inte ville ha dem kvar nära kamraterna i kasernen transporterades de till vakten vid Södermalmstorg. Av försiktighetsskäl skedde fångtransporten vid tolvtiden på natten, vilket också finns noterat i rapportboken.
Av den bevarade rapporten framgår att de inblandade varken var särskilt väl organiserade eller hade ett politiskt program med relevans utanför kretsen av de meniga gardisterna. Tillgängliga dokument visar också att antalet inblandade var mycket litet. Allt som allt var det sexton gardister som ströks ur rullorna, förvisades från huvudstaden och sändes iväg till Karlskrona fästning; fyra vid Livgardet till häst, tio vid Svea livgarde och två vid Andra gardet. Troligen var fler gardister än så inblandade, men den militära ledningen valde att plocka ut de som varit mest aktiva och som ansågs vara opålitliga. Den militära ledningen såg även till att det inte blev någon rättslig prövning vid krigsrätten. Gardisterna kunde strykas ur rullorna, dvs. avskedas, för att de "gjordt sig Ovärdige att tjena Kongl Maijt och Kronan" som det stod i Svea livgardes regementsorder. Syftet var att undvika den uppståndelse som en rättegång kunde skapa och att få "kuppmakarna" så långt från Stockholm som möjligt.
Soldatoroligheterna i Stockholm 1810 blev inte mer än en tillfällig incident under en mycket turbulent tid i Sveriges politiska historia. Bakgrunden till händelserna låg dels i det spända läget som rådde i Stockholm under månaderna efter mordet på Axel von Fersen, dels i gardisternas utsatta sociala situation. Myndigheternas hantering av frågan, som var på en gång både resolut och försiktig, visar dock på hur spänd den politiska situationen var i Sverige 1810.
Livgardet till häst, Supplement I: volym 50 (1810: 6)
I Generaladjutantexpeditionens arkiv finns en rapport från hästgardets dåvarande chef, greve Gustaf Löwenhielm. Det är den enda offentliga handling som i berättande ordalag redogör för soldatoroligheterna 1810. Hästgardisten nr 14 Johan Adolph Jansson beskrivs där som "complottens" huvudman:
"1. Jansson. Bekände att han vid Fredricshof där han varit commenderad på Piquet blifvit af gardister af Svea Lif-garde committerad att uppewigla Lif-gardet til häst emot befälet hvliket han äfven sökt werkställa; han utspridde i Casernen att nu vore saken giord vid Fredricshof at befälet därstädes vore guäst, ock manskapet ymnigt försedt med brännvin, vin ock flickor; ock yttrade at nu vore tempo för Lif-gardet til häst at följa deras Exempel, ock blifva så frie ock lycklige som Gardet til fots. Planen var at om natten mörda Under-Officererne och arrestera officererne om de ej ville gilla Revolutionen. Han blef angifven af sine camrater ock bekände genast då han arresterades."
Generaladjutantexp, Tjänstgörande gen. adjutanten för armén,
serie F IV: 1.
Litteratur:
Jan Dahlström, "Snapps, Freedom and Wenches - The Soldier Disturbances in Stockholm 1810". Ingår i Between the Imperial Eagles. Meddelande 58-59, Armémuseum 1998-1999 (Stockholm 2000).
