Många fästningar, kanaler och järnvägar har byggts med hjälp av kommenderade soldater. För Kronan utgjorde de indelta soldaterna en stor, billig och pålitlig arbetskraftsreserv. Fram till slutet av 1700-talet var det i huvudsak frågan om militära byggnadsarbeten, framför allt dock- och befästningsarbeten. Därefter kom kommenderingarna allt oftare att gälla civila byggnadsprojekt.

 

Indelta soldater på arbetskommendering vid byggandet av Göta kanal (Bergs slussar) 1819. I bildens mitt ses Carl XIV Johan inspektera kanalbygget. Till vänster om kungen står kanalens konstruktör och byggmästare Baltzar von Platen. Originalet: olja på duk av A. C Wetterling 1856, Nationalmuseum, Stockholm.

Under 1800-talet var den största arbetskommenderingen Göta kanal som byggdes med hjälp av 15 infanteriregementen och två båtsmanskompanier, tillsammans med civila arbetare. Totalt beordrades över 40 000 soldater till arbetet med kanalen åren 1812-32. Varje kommendering varade fyra till fem månader, och soldaterna övades även i excercis och målskjutning. Soldaterna fick lön för sitt arbete. Arbetet med kanalen och truppernas vistelse där reglerades i huvudsak genom Kungl. Maj:ts den 24 april 1812 utfärdade ”Reglemente för arbetskommenderingar vid Göta kanalbyggnad”.

Arbetsstyrkan sammanhölls i militära former. Varje kommendering delades in i olika arbetskompanier om 100-250 man. Arbetsdagen var uppdelad i treskift om sammanlagt tolv timmar, avbrutna för måltider, från reveljen klockan fyra till taptot klockan nio. De flesta soldater utförde grovarbete; grävning, sprängning, schaktning och förflyttning av jord och sten. Vissa soldater fick genom arbetskommenderingarna en mer kvalificerad yrkesutbildning. De blev stenhuggare, timmermän eller murare, och fick nytta av sin yrkeskunskap på hemorten. Förutom att arbetskommenderingarna ofta gav den enskilda soldaten yrkeskunskaper så innebar de även att soldaten var den representant av de lägre stånden som reste mest och fick se andra, fjärran delar av Sverige.

Soldaterna bekostade och tillagade själva sina måltider av varor som levererats från kanalbolagets magasin: bröd och mjöl, ärter, korngryn, salt kött, fläsk, sill och brännvin.

Soldaterna riskerade ofta sin hälsa under kanalbygget. Kroppsskador till följd av arbetet var vanliga, liksom att soldaterna som det ofta beskrevs i sjukdomsjournalerna drabbades av ”frossbrytningar med några dagars varaktighet”. Eventuellt kan det sistnämnda tillståndet tyda på malaria; sjukdomen var vanlig i Sverige vid denna tid och kanalbygget gick fram i landskapets låglänta och vattensjuka områden där de sjukdomsbärande myggorna trivdes.

Var kan man finna information om enskilda soldaters arbetskommendringar? Regementsarkivens olika rullor innehåller ofta denna typ av information, främst kommenderingsrullorna. Ett uppslag i en kommenderingsrulla för Södermanlands regemente, Västerrekarne kompani för åren 1815 till 1842 visar att exempelvis soldat nr 27 Gill under denna period blev arbetskommenderad till Göta kanal vid tre tillfällen (under åren 1817, 1822 och 1824). Det framgår även att Gill under perioden utförde arbeten bland annat i Södertälje (1815), på Långholmen (1827 och 1836) och i Vaxholm (1841). I regementsarkiven kan även regementsorder och kompaniorderjournaler vara givande att studera, då de ger en bild av villkoren som soldaterna levde under.

 

Källor

Otryckta

Krigsarkivet: Södermanlands regementsarkiv, Västerrekarne kompani, kommenderingsrulla 1815-1842, D 8: 1.

Tryckta

Bring, Samuel: Göta kanals historia, del 1 (1922).

Ericson, Lars: Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred (1995).

Nilsson, Nils-Göran: Övning och färdighet. Den indelta arméns övningar och arbetskommenderingar 1685-1805, i Meddelanden från Krigsarkivet XII (1989, s. 66-80).

Silverstolpe, Oscar: Indelta arméns arbetskommenderingar 1815-1865, i Svensk militär tidskrift 1923 (s. 49-70).

Skillius, Enar: Kyrkparad, postgång och arbetskommendering, i Mellan Rasjön och Härån. Årsbok utgiven av hembygdsföreningarna i Bondstorp, Svenarum, Tofteryd och Åker (1980, s. 55-81).

Visa alla månadens dokument