Kartan visar gränsläget 1921. Moderna kartsamlingen; Asien; Flera länder B1:1.
Efter sekelskiftet 1900 kom det allt mer att involveras i storpolitiken, främst genom den tysk-engelska konkurrensen om järnvägen, den s k Bagdadbanan. Under första världskriget 1914-1918 ställde turkarna upp på tyskarnas sida. Följden blev att engelsmännen landsteg och tog Basra 1914 och trängde norrut. Efter några bakslag intog man Bagdad 1917 och Mosul 1918.
Turkiet kapitulerade i oktober 1918. Mesopotamien låg då under engelsk militärockupation. 1920 bestämdes att området skulle bli ett brittiskt mandat under Nationernas Förbund, dvs. styras av britterna under viss övervakning, med namnet Irak. Detta vållade våldsam besvikelse hos delar av den irakiska befolkningen som ansåg sig ha fått löften om autonomi. En revolt utbröt men kuvades tämligen snabbt. År 1921 förklarades Irak som kungarike under Feisal. En ständig dragkamp mellan irakierna och engelsmännen vidtog. Steg för steg utvidgades den irakiska autonomin och 1932 blev landet till slut formellt självständigt, dock i allians med Storbritannien.
Det var inte helt självklart hur Iraks gränser skulle dras. I öster var det enkelt. Där följde man den gamla turkisk-persiska gränsen. I väster och syd tog det lång tid, ända till 1936, att fastställa gränserna men eftersom de gick genom vad som ansågs vara värdelösa ökenområden ledde det knappast till några konflikter.
Svårast var det i norr. De efter krigsslutet florerande tankarna på ett autonomt Kurdistan skrinlades och området skulle delas upp mellan Turkiet och Irak. Turkiet önskade i stort sett hela Kurdistan inklusive Mosulområdet, men engelsmännens intresse för oljekällorna runt staden ledde till att det till större delen tillföll Irak. Frågan avgjordes först 1925 och hade dessförinnan varit ett svårt problem för Nationernas Förbund. En faktafinnarkommission med bland annat svensken af Wirsén som deltagare arbetade under 1923 i området.
Visa alla månadens dokument
