Utan krigsförklaring hade ryska trupper gått över syd-östra gränsen till Finland, vid Kymmene älv. Anfallet innebar början på vad som i Sverige kallas Finska kriget, och som i sin tur blev början till slutet på det svensk-finska riket.
Natten den 27 februari 1808, knappt en vecka efter det att Ryssland inlett kriget mot Sverige, stötte svenska och ryska trupper samman i affären vid Käkilä by. Kartan är gjord i Torneå i januari 1809 av W. M. Carpelan.
Sveriges krig: 18:119.
Den 21 februari 1808 rapporterade svenska gränsbevakningsstyrkor om hur ryska trupper gått över gränsen vid Kymmenä älv. Det blev början på ett nästan två år långt krig, som slutade med att Sverige förlorade hela Finland till grannen i öst.
Krigshandlingar 1808-1809, vol. 80.
Av Ch. Fr. Strömbergs berättelse från fälttåget i Finland och Westerbotten åren 1808 och 1809 framgår hur överrumplade svenskarna blev av det ryska anfallet: ”Sedan Ryssarne oförmodat, och utan föregången krigsförklaring, midt under Fredens djupaste lugn, samt under en ovanlig swår och sträng winter öfverfallit det wärnlösa Finland, samlades Finska Arméen genom Dess dåwarande Interim Befälhafware Herr Generalen m.m. C. N. af Klerkers och öfrige Befälhafvares Nit, Mannamod och Rådighet i största hast.”
Krigshandlingar 1808-1809, vol. 98.
Bakom kriget låg framför allt två orsaker. Dels var Ryssland en expansiv stormakt som hade mycket att vinna på att lägga under sig den södra delen av Finland. Dels var kriget ett resultat av den överenskommelse tsar Alexander hade slutit med den franske kejsar Napoleon i Tilsit år 1807; enligt den skulle Sverige - som hörde till motståndarsidan - tvingas att underkasta sig kontinentalsystemet (en handelsblockad) mot Storbritannien, och det blev ryssarnas uppgift att se till att så skedde. Kort efter det ryska anfallet förklarade, efter påtryckningar av St. Petersburg, Danmark-Norge krig mot Sverige. Napoleon lät dessutom en spansk-fransk styrka under marskalk Jean Baptiste Bernadotte, den blivande svenska kungen, tåga upp till Danmark för att delta i en planerad invasion av Skåne.
Alexander I:s Ryssland tillhörde fram till 1807 Napoleons motståndare. Men genom de båda härskarnas överenskommelse i Tilsit detta år kom i stället Sverige att hamna i fiendelägret.
Historiska planscher, 0426:020:1815a.
Försvaret av Finland leddes av general Gustav Mauritz Klingspor. I april stoppade hans armé upp fiendens framfart genom slagen vid Siikajoki och Revolax strax söder om Uleåborg (i nordvästra Finland). Ryssland var onekligen det större av de båda länderna, men kunde bara avdela en del av sin armé för kriget mot Sverige. Finland hade dessutom en terräng som gjorde det svårt för stora arméer att genomföra regelrätta slag. Ryssarna måste därför kämpa inte bara mot den svenska armén, utan också mot finska bönder i gerillakrigföring.
I april 1808 startade en svensk offensiv, som renderade i kända segrar vid Kuopio, Lappo och Alavo. Men snart skulle stridslyckan vända. Redan i maj kapitulerade fästningen Sveaborg, och i samband med det bemäktigade sig ryssarna även den finska eskadern av skärgårdsflottan – över 100 fartyg. Från sensommaren kunde ryska styrkor rycka fram mot en retirerande svensk armé.
Under hösten lämnade återstoden av skärgårdsflottan Åland och armén drog sig norrut till svensk mark. Därmed hade hela den finska rikshalvan gått förlorad. Situationen under återtåget och förläggningen i Sverige var mycket svår, tusentals soldater dog av sjukdom eller umbäranden. Särskilt hårt drabbades det år 1808 upprättade lantvärnet, ett illa rustat folkuppbåd av män mellan 18 och 25 år.
Under våren 1809 avancerade tsarens trupper ända in på svenskt kärnområde. Detta skedde genom tre parallella framryckningar: mot Torneå i norr, över Kvarken mot Umeåområdet och via Åland över till fastlandet. Den 19 mars intog en rysk förtrupp Grisslehamn, vilket innebar att Stockholm nu var allvarligt hotat. I detta läge slöts ett vapenstillestånd.
Den ryska kartan - som är en kopia, troligtvis gjord ca 1909 med anledning av 100-årsminnet av Finska kriget - visar stridigheterna vid Helsingfors i början av mars (västerländsk tid).
Sveriges krig: 18:121.
Redan innan Finska kriget brutit ut fanns en betydande inhemsk kritik mot den svenska kungen, Gustav IV Adolf. Motgångarna underminerade kungens position ytterligare, och den 13 mars lät hans motståndare arrestera honom för att kort därefter också tvinga honom att abdikera. Sverige fick en ny kung i Gustav IV Adolfs farbror, Karl XIII, och den 6 juni också en ny regeringsform.
Finska krigets katastrofala förlopp innebar slutet på Gustav IV Adolfs regim. Den 10 maj tvingades han abdikera till förmån för sin farbror, Karl XIII, och en ny regeringsform infördes kort därefter.
Porträttsamlingen.
I augusti 1809 inleddes svensk-ryska fredsförhandlingar och en månad senare, den 17 september undertecknades ett fredsfördrag i Fredrikshamn. Sverige gick med på att sluta fred med Danmark och Frankrike och att stoppa sin handel med Storbritannien. Men den största förlusten man tvingades acceptera var ändå förlusten av Finland, som gjordes till ett storhertigdöme i det ryska väldet.
Med förlusten av Finland förlorade det svenska riket i ett slag en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin befolkning. Detta innebar i sin tur även att Sverige förlorade sin dominerande position i Östersjön.
Maria Gussarsson Wijk
Källor
Arkivmaterial:
Sveriges krig.
Historiska planscher.
Porträttsamlingen.
Krigshandlingar 1808-1809.
Litteratur:
Between the Imperial Eagles. Sweden’s Armed Forces during the Revolutionary and the Napoleonic Wars 1780-1820, Stockholm, 2000.
Martin Hårdstedt, Finska kriget 1808-1809, Stockholm, 2006.
Olle Malmqvist och Iréne Welander Larsson, ”De oändligt förbannade sluparna…”. Episoder från sjöstriderna mot Ryssland 1808-1809, Stockholm, 2008.
