Under andra halvan av 1300-talet kom större delen av vad som idag är Ukraina under litauiskt och senare polskt styre. Den polska dominansen kom att hålla i sig i flera hundra år. I mitten av 1600-talet gjorde kosacker uppror mot polackerna. Till sin hjälp tog de tartarer från Krim. Upproret lyckades och kosackerna bildade år 1648 ett rike som av ukrainarna betraktades som den första egentliga egna statsbildningen. 1667 tillföll Ukraina officiellt Ryssland men kosackerna hade inte gett upp tanken på frihet vilket skulle leda till att Ukrainas och Sveriges historia ännu en gång skulle komma att korsas. Långt tidigare hade ju svenska vikingar färdats längs Djnepr och bosatt sig i Kiev. Ett misslyckat försök att återta Ukraina skedde under kosackhövdingen Ivan Mazepa (1708-1709), som samarbetade med Karl XII. Efter att den svenska armén hade lidit ett avgörande nederlag mot ryssarna vid Poltava 1709 flydde Mazepa tillsammans med Karl XII till Bender.
Ukrainas flagga – härstammar enligt vissa teorier från Ivan Mazepas tid. Mazepas kosacker red under blå banér med gyllene kors eller stjärnor - men man kan inte med säkerhet säga att de inspirerades av sina svenska stridskamrater. Den blågula färgen förekom i regionen långt tidigare, bland annat i kyrkorummen och den rutenska provinsen i nuvarande västra Ukraina hade en blå och gul vapensköld redan under medeltiden.
Ukrainakartan nedan är den franske militärkartografen och ingenjören Guillaume le Vasseur de Beauplans verk (ca 1600-1685). Han var en framstående officer i den polske kungens tjänst - kung Wladyslaw IV Wasa (1595-1648). Beauplan var även personen bakom de första polska detaljerade kartorna.
Karta över Ukraina 1648 ritad av Beauplan
Denna karta är utgiven i Danzig (Gdansk) 1648 och att döma av texten längst ned till vänster var den utförd på uppdrag av den polske kungen. Kartuschen längst ned till höger är en polsk propagandistisk bild riktad mot upproret samma år i Ukraina. Den var avsedd att glorifiera den seger som aldrig blev verklighet. Titeln på kartan återfinns i kartuschens textfält och lyder fritt översatt från latin; Översiktsritning över slätternas och stäpper-nas Ukraina med dess kringliggande provinser. Kartan kan mycket väl vara ett krigsbyte från mitten av 1650-talet, förvärvad i Warszawa av Karl X Gustav.
På den propagandistiska kartuschen ses till vänster polackerna och till höger motståndarna
I september 2008 fram till mars 2009 ska Krigsarkivet låna ut kartan till National Historical Museum i Kiev som arrangerar en stor utställning med titeln ”Ukraine and Sweden on the Crossroads of History, XVII - XVIII Centuries”. Utställningen anordnas till 300-års-minnet av Sveriges och Ukrainas allians 1708-1709. Kartans skick är mycket dåligt och det krävs omfattande konservering för att möjliggöra utlånet.
Beskrivning och konserveringsförslag
Kartan är ett kopparstick utfört på papper och som handkolorerats i akvarell och gouache. Den har monterats på en linneväv som troligtvis är samtida med kartan. Kartan har sannolikt varit fernissad och anledningarna till detta kan i så fall vara flera. Dels kan man ha velat skydda dess yta mot slitage och dels kan det ha varit ett sätt att efterlikna oljemålningar med syftet att höja statusen. Med all sannolikhet har man vid något tillfälle försökt avlägsna fernissan då endast rester av den finns kvar lokalt. De områden som bemålats med grönt kopparpigment är mycket nedbrutna och har fått en brun ton. Färgen har oxiderat och i kombination med fukt har detta förorsakat nedbrytning av papperet med sprickbildning och bortfall som följd. Kartan har också hanteringsskador i form av vikningar och bort-nötning av färg.
Nedbrutet papper orsakat av bland annat kopparpigmentsfrätning
Mikroskopbild, grönt kopparpigment/ papper och linneväv
Den kvarvarande fernissan kommer i möjligaste mån att tas bort med hjälp av lösningsmedel. För att kunna konsolidera kartan krävs att den avlägsnas från väven. Eftersom kartan är så skör måste de mest nedbrutna partierna motfodras temporärt från framsidan med tunt stödpapper. Kartan fodras sedan från baksidan med japanpapper och vetestärkelseklister. När stödpappret på framsidan avlägsnats fylls lakuner ut med infärgat västerländskt papper. Originalväven sparas men monteras inte tillbaka på originalet. Kartan monteras slutligen i en syrafri passepartout och ramas in inför utlånet till Ukraina.
Gerd Crona, Elisabet Netinder
Källor
Ehrensvärd, Ulla, ”Militärens kartor röjer vägen”, Inte bara krig; nio föreläsningar i Krigsarkivet, Meddelande från Krigsarkivet XXVII
