I Krigsarkivet finns en promemoria om händelserna i Jerusalem den 17 september 1948. Den är skriven av överste Miles Flach, som var adjutant hos befälhavaren vid FN:s militära övervakningskommission i Palestina. Den 17 september tillbringade Miles Flach med gruppen kring Folke Bernadotte hela dagen ända fram till attentatet. Flachs berättelse är spännande att läsa, dels genom sin autenticitet som ögonvittnesskildring, dels genom sin nästan thrillerartade karaktär.
Miles Flachs ”PM över mordet på Greve Bernadotte 17/9 1948”. Texten är på tjugonio maskinskrivna A4-sidor och är daterad ”Juni 1949”. Uppslaget visar hur man var placerad i två av de bilar som åkte i karavan genom Jerusalem den ödesdigra dagen i september 1948. Folke Bernadotte, i Flachs text oftast nämnd som ”Greven”, färdades i den sista bilen och satt i baksätet tillsammans med general Åge Lundström och överste Serot från Frankrike. Serot dödades också vid attentatet. Dokumentet ingår i Miles Flachs arkiv, volym 1.
Vid attentatet dödades även den franska översten Serot. Han tillhörde FN:s militära övervakningsorganisation i Palestina, som leddes av den svenska generalen Åge Lundström. Enligt Sternligans planer var det Lundström, inte Serot, som skulle mördas. En märklig omständighet i sammanhanget är att Serots och Folke Bernadottes vägar korsats redan tidigare. Under andra världskriget hade Serot en framträdande roll i den franska motståndsrörelsen och hans fru räddades från koncentrationslägret i Ravensbrück av just Folke Bernadotte.
Telegram skickat från Jerusalem den 17 september till kronprins Gustav Adolf på slottet i Stockholm, undertecknat av general Åge Lundström. Miles flachs arkiv, volym 1.
Flachs berättelse är mycket kritisk mot israelerna. Han kallar dem genomgående för ”judarna” trots att den israeliska republiken hade existerat i över ett år när texten skrevs i juni 1949. För dagens läsare ter sig vissa uttalanden rent antisemitiska. Exempelvis ger Flach följande karaktäristik av de israeler som han sett i samband med attentatet; ”d.v.s. den allmänt förekommande typen bland de judiska soldaterna: solbrända, svartmuskiga, kroknästa individer utan den variation i utseendet, som man kanske snabbt kan uppfatta när det gäller våra egna landsmän.”
Flachs inställning har troligtvis två orsaker. Dels blev Folke Bernadotte kraftigt motarbetad av israelerna, som vid tiden för mordet ansåg att FN-medlaren gick britternas ärenden och var partisk till arabernas fördel, vilket hade sin bakgrund i den fredsplan Bernadotte hade utarbetat. Dels framgår det indirekt av promemorian att den israeliska polisen inte ansträngde sig särskilt mycket för att utreda mordet, något som forskningen senare har bekräftat. Redan tidigt misstänkte man att den sionistiska terrororganisationen Sternligan låg bakom, vilket också fastslogs i en rättegång, men den israeliska polisens utredning var slarvigt gjord och inga misstänkta dömdes för dådet.
Majoren Folke Folke Bernadotte år 1943, här i samspråk med löjtnant Åke Stavenow vid Svea artilleriregemente. Bilden är troligen tagen när Bernadotte under beredskapen verkar som chef för Arméns förströelsedetalj. Försvarsstabens informationsavdelning, Bildarkivet.
Folke Bernadottes insatser med de Vita bussarna, uppdraget som FN-medlare och omständigheterna kring hans död har bidragit till att göra honom till en symbol för det neutrala Sveriges strävanden som fredmäklare. När staten år 2002 inrättade en myndighet med uppgift att stärka och utveckla den svenska och internationella förmågan inom området konflikt- och krishantering med en särskild inriktning på fredsinsatser, så döptes den till "Folke Bernadotteakademien”.
Jan Dahlström
Litteraturtips:
Stig Hadenius; Vem var Folke Bernadotte (Lund 2007)
