I krigstider uppstår ett behov av att lyfta fram såväl hjältar som syndabockar. En som under sitt liv hann iklä sig bägge rollerna var Carl Olof Cronstedt. Från att ha varit hjälte efter slaget vid Svensksund 1790 blev han sedermera fäst vid den nationella skampålen efter att som kommendant vid Sveaborgs fästning ha överlämnat fästningen och Finska eskadern av Arméns flotta till ryssarna utan några egentliga strider den 3 maj 1808. Runeberg ägnar fyra sidor av ”Fänrik Ståls sägner” åt att smäda Cronstedt utan att nämna hans namn. En av verserna går:
Förtig hans ätt, nämn ej hans stam,
välv ej på den hans brott;
må ingen rodna för hans skam,
den drabbe honom blott.
Den som förrått sitt land, han har
ej ätt, ej stam, ej son, ej far.
Johan Ludvig Runebergs ”Fänrik Ståls sägner”, här med Albert Edelfelts klassiska illustrationer var förr obligatorisk läsning för svenska skolbarn.
Krigsrätten var inte nådigare utan dömde honom den 11 februari 1809 att mista liv, ära och gods. Eftersom Cronstedt stannade i det av ryssarna nu tagna Finland blev dödsdomen aldrig verkställd.
Idag är Sveaborg ett av Unescos världsarv och ett omtyckt utflyktsmål, men vid sin tillkomst var den en för sin tid ovanligt kraftfull fästning, belägen på ett antal öar utanför Helsingfors. Fästningen började anläggas i slutet av 1740-talet och som upphovsman räknas överstelöjtnant Augustin Ehrensvärd. Denne hedras med ett gravmonument på fästningsområdet. Inget monument finns dock för de tusentals indelta soldater som kommenderades att göra själva arbetet.
Augustin Ehrensvärds gravmonument på Sveaborg.
Som många andra storvulna militära projekt drog byggandet ut på tiden och kostnaderna blev snart en gökunge i statsbudgeten. Utan ekonomiskt bistånd från Frankrike hade projektet aldrig kommit i hamn. Byggnadsprocessen är väl dokumenterad i Krigsarkivet, som har bortåt 1 000 ritningar, planer, kartor med mera i samlingen
Finska stads- och fästningsplaner.
"General Plan Öfver Alla förrättade Arbeten vid Fästnings Byggnaden på Sveaborg ifrån År 1771 til och med År 1791." Från 1792. Finska stads- och fästningsplaner. Sveaborg – översiktsplaner nr 58.
När kriget mot Ryssland bröt ut i februari 1808 var fästningen ännu inte helt färdig, men fullt operationell. 6750 man stationerades där tillsammans med förråd nog att klara åtminstone fyra månaders belägring. Ryssarna hade redan den 2 mars intagit Helsingfors och några veckor senare var Sveaborg inringat och kunde artilleribeskjutas av ryssarna, men med mycket liten verkan. Lika verkningslös var Sveaborgs svarseld, som fick som främsta effekt att krutförråden på fästningen tröt snabbare än beräknat.
Sveaborg sett från Gustafssvärd. Foto ur Carl Bäckströms arkiv, Finland vol. VII.
Från slutet av mars fördes förhandlingar mellan Cronstedt och de ryska befälhavarna Suchtelen och von Buxhoevden och den 6 april kom man överens. Om läget för Sveaborg inte hade förändrats den 3 maj så skulle svenskarna kapitulera. Ett ovanligt bistert isläge hjälpte ryssarna på traven. Någon svensk undsättning kunde inte nå fram till det överenskomna datumet och den 3 maj överlämnades alltså fästningen och Finska eskadern till den ryska styrkan som var mindre än den svenska och hade sämre artillerikapacitet. Finska soldater fick återvända till sin hemort medan svenskar hamnade i krigsfångenskap.
Cronstedts agerande har debatterats åtskilligt. Varför var han så snabb med att vika sig? Var han feg och oduglig? Karlen hade ju ändå gjort många betydande insatser tidigare, så det var knappast fallet. Han kanske var mutad – en landsförrädare helt enkelt? Det finns inte mycket som tyder på det heller, även om somliga av hans närmaste män möjligen var köpta. Cronstedt lät själv trycka en försvarsskrift där han trycker på att krutförråden var helt otillräckliga, fästningen i ett ofärdigt skick och att isläget gjorde allt extra bekymmersamt. Kanske ska man se Cronstedts undfallenhet som ett symptom på en känsla av hopplöshet inom delar av den svenska officerskåren? Många saknade all tilltro till den egna högsta ledningen och det verkade oundvikligt att Finland skulle falla i ryssarnas händer – stämningar som säkert underblåstes framgångsrikt av de ryska förhandlarna.
Bo Berg
Referenser:
Agrell, Jan: Kalmar och Sveaborg – två kapitulationer. 1959
Cronstedt, Carl-Olof: Sanna upplysningar angående de orsaker, som gifvit anledning till den emellan f. d. vice-amiralen och kommendanten på Sveaborgs fästning Olof Cronstedt, och kejserliga ryska generalen Suchtelen den 6 april 1808 slutna convention, angående fästningens uppgifvande; på hvilken convention fästningens öfvergång d. 3 maj 1808 grundade sig. 1811.
Bidrag till Sveaborgs historia, band i flera delar.
Svenskt biografiskt lexikon
