I dessa reseskildringar, som ursprungligen utvecklats ur en äldre topografisk litteratur, stod naturskildringen i centrum för intresset. Bredvid det skönas harmoniska ordning ställdes det sublima med dess bävan inför det vilda och gränslösa. Jonas Carl Linnerhielms "Bref under resor i Sverige" från 1797 är ett tidigt svenskt exempel på detta nya ideal, där det romantiska och sentimentala naturbetraktandet utgjorde grundtemat.
Vy över passet Krogkleven i Ringerike, nordväst om Oslo, som redan under Carpelans tid var vida känt för sin vackra utsikt. I förgrunden sitter möjligen Carpelan själv.
De som kanske allra flitigast skulle odla denna genre var de konstnärligt verksamma militärerna. Ett berömt exempel är generalen Anders Fredrik Skjöldebrands "Voyage Pittoresque au Cap Nord" från 1801-02. Till samma kategori konstnärer hörde den finlandssvenske militärkartografen och överstelöjtnanten Wilhelm Maximilian Carpelan (1787-1830). Efter att ha deltagit i finska kriget 1808-09 och i den förenade nordarméns fälttåg mot Napoleon 1813 hade han 1819 kommenderats som adjutant hos riksståthållaren i Norge, Johan August Sandels. Vistelsen i Norge kom att vara i fem år och under dessa år företog Carpelan flera fotvandringar runt om i landet. Därmed förvärvade han en ingående kännedom om landets naturförhållanden, som resulterade i flera kartor och landskapsmotiv i teckning och akvarell.
Det var också under sin vistelse i Norge som Carpelan påbörjade Voyage Pittoresque aux Alpes Norvégiennes. Planschverket kom ut mellan 1821 och 1823 i tre häften med sammanlagt 24 utsikter, tre vinjetter samt bifogad text på svenska och franska. En upplaga kolorerades i Stockholm av F. E. Werner. Planscherna utfördes i akvatintetsning till stor del av Carpelan själv, utom i några fall där den norske konstnären Johannes Flintoe utförde sticken. Flintoe bidrog även med förlageteckningar till tre planscher, liksom den norske geologen och konstnären Mathias Keilhaus och den svenske grafikern Carl Vougt. I övrigt använde Carpelan sina egna akvareller – idag förvarade i Oslo universitetsbibliotek – som förlagor.
Carpelans syfte med sitt verk var ”att gifva Läsaren en sann och i möjligaste måtto lefvande bild af naturen i Norge, och af de taflor som synts utgifvaren märkvärdigast i de trakter han genomvandrat”. I reseberättelsen finns utsikter från sträckan Kristiania (Oslo) till Filefjeld, fjällkedjan mellan Valdres och Lærdal i Sogn samt från landskapet Telemark.
Vy över bergstoppen Suletind i bergsmassivet Filefjeld.
Carpelans utsiktsbilder är storslagna med hisnande perspektiv, kraftigt mörka berg och ljus himmel med dekorativt utformade skyar. Ibland finns staffagefigurer insatta, tillkomna för att ge en mänsklig närvarokänsla i motivet. Texterna till bilderna består till största delen av faktauppgifter om Norges näringsliv, naturgeografi och klimat. Detta kombineras med uppgifter av historisk och etnografisk art.
För Carpelan hade det viktigaste varit att så sakligt och korrekt som möjligt avbilda omgivningen, medan däremot det sublima spelade mindre roll. Men den estetiska upplevelsen kom ändå i några fall att ställas i centrum. Närmast kommer kanske plansch XV, Utsigt åt Nystuen vid Solens uppgång, där topografi och atmosfär givetvis noggrant registreras, men där också romantiskt färgade känslor inför naturens storhet och skönhet tillåts spela en viktig roll.
Utsikt över fjället Nystuen vid solens uppgång. Nystuen är en känd fjälltopp i bergsmassivet Filefjeld mellan Valdres och Lærdal i Sogn på Vestlandet.
När tredje häftet av Carpelans verk hade utkommit var man tvungen att upphöra med utgivningen ”i brist på upmuntran, understöd eller allmänt konstsinne”, som Fredrik Boije skrev i sitt Magasin för Konst, Nyheter och Moder 1824. Men betydelselöst blev aldrig Carpelans planschverk. I själva verket bidrog det till att stimulera den spirande norska romantiken och patriotismen. Det fick också stor betydelse för den fortsatta utgivningen av planschverk med motiv från den norska fjällvärden, både i Sverige och i Norge.
Bo Lundström
Källor:
Topografiska planscher Norge
Bo Lundström, Officeren som arkitekt och konstnär i det svenska 1800-talet (Uppsala 1999)
