Den mångsidigt verksamme fortifikationsofficeren Erik Dahlberg (1627-1703) hör till det svenska 1600-talets mest kända namn. Han var befästningsingenjör och arkitekt, kartograf och tecknare. Från enkla förhållanden kom han att stiga till ett av rikets främsta ämbeten, då han 1674 blev generalkvartermästare och chef för Fortifikationen. Men sin mångsidighet till trots har han ändå kanske mest blivit känd för sitt stora topografiska planschverk Suecia antiqua et hodierna eller Det fordna och nuvarande Sverige.
I mars 1663 hade Dahlberg av förmyndarregeringen för Karl XI fått privilegium att ge ut ett topografiskt planschverk över hela Sverige med underliggande provinser. Syftet var att presentera den moderna bebyggelsen i städerna och på landsbygden, men också – och det var inte minst viktigt – illustrera landets heroiska forntid och därmed ge en bekräftelse på Sveriges ledande roll som stormakt.
Sueciaverket kom att innehålla 353 planscher, varav ett hundratal över städer, något fler över slott och herresäten medan de övriga avbildade exempelvis historiska platser och kyrkor. Texterna, som skrevs under 1660-talet, förblev dock otryckta. Bilderna slutfördes 1716 i kopparstick efter Dahlbergs och hans medhjälpares teckningar. Detta arbete skedde i Paris med hjälp av några av samtidens främsta gravörer.
Byggnaderna i planschverket skildras mestadels som inslag i den omgivande naturen. Men det är arkitekturen i sig som är det viktigaste, gärna den regelbundna klassicerande barockarkitekturen, som Dahlberg personligen var anhängare av. En viss benägenhet fanns också att fullborda, förbättra eller utsmycka byggnaderna, vilket stundom gör verket mindre tillförlitligt som historisk källa. Men detta måste ses mot bakgrund av att verket i sin samtid skulle ha en retorisk funktion. Dahlberg ville nämligen med sina bilder också förhöja ”fäderneslandets lustre”.
Erik Dahlbergs version av Djursholms slott
År 1817 publicerades i Stockholm två graverade bildhäften med tillhörande text, Skånska Vuer och Utsigter af Skåne. Utgivaren hette Ulrik Thersner (1779-1828) och var till yrket fältmätningsofficer med kartritning som huvudsaklig arbetsuppgift. Häftena, som till övervägande del innehöll vyer över slott och herrgårdar, skulle med tiden ingå i hans stora topografiska planschverk Fordna och närvarande Sverige. Detta arbete kom att bli det mest omfattande topografiska planschverk som utkommit i Sverige efter Dahlbergs Sueciaverk, vars titel Thersner för övrigt använde i direktöversättning. Och denna gång trycktes även texterna till bilderna.
Originalupplagan omfattade totalt 7 graverade titelblad och 366 planscher huvudsakligen över slott, herrgårdar och bruk. En tredjedel av planscherna utfördes som akvatintetsningar, övriga i litografi. Till skillnad från Dahlberg var emellertid Thersner beroende av subskribenter. Det var därför nödvändigt att han tog med annat än endast byggnader och miljöer som var historiskt intressanta. Städer uteslöts med hänvisning att de redan fanns i Dahlbergs verk.
I stormaktstidens topografiska skildringar hade naturen mestadels en underordnad roll – även om bilderna givetvis kan vara betydelsefulla också som dokument över den samtida terrängen och landskapet. Det centrala var, som framgått, byggnaden, befästningsverket eller staden sedda i sin naturliga omgivning. Men genom den förändrade synen på naturen, som växte fram under 1700-talet fick det omgivande landskapet en viktigare roll i motivet. Det som var intressant var inte i första hand hur slottet eller herrgården var byggt, utan hur vackert det låg. I Thersners planschverk, som närmast anknyter till engelska förebilder, underordnas alltså byggnaderna natursceneriet. Mellan höga lummiga träd öppnar sig utsikten över gräsmattor och dammar eller över fält, sjöar och vikar mot den i fonden liggande byggnaden.
Ulrik Thersners version av Djursholms slott
Thersners syfte med sitt planschverk var att ”bidraga til utvidgandet af kännedomen om det märkvärdiga, vårt gamla Svea hyser inom sina gränser” och ”att befrämja kunskapen af vårt urgamla Svea land, som äger så många af naturen högst gynnade situationer och historiskt avseende märkvärdiga ställen”. Han leddes alltså i sitt arbete inte bara av ett konstnärligt intresse, utan också - precis som Dahlberg - av ett starkt patriotiskt engagemang. Härtill hade han också en önskan att vara ”nyttig” i 1700-talets utilistiska bemärkelse.
Men om Dahlbergs verk närmast kan ses som ett propagandaverk i bild av stormakten Sverige och dess ärofulla forntid, förhåller det sig annorlunda med Thersners arbete. Här är det inte den stormaktstida retoriken som styrt urval och avbildningssätt. Däremot kan det ses som en kompensation i bild med patriotiska förtecken för ett land, som bara sju år tidigare förlorat en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin befolkning.
Bo Lundström
I Dahlbergs Sueciaverk finns även denna karta över Norden med. Thersner hade också för avsikt att låta en Sverigekarta ingå i sitt planschverk, men detta realiserades aldrig.
Källor och litteratur
Krigsarkivets bibliotek
Erik Dahlberg, Suecia antiqua et hodierna, band 1 (1667-1716)
Ulrik Thersner, Fordna och närvarande Sverige, del III (1817-1867)
Övrig litteratur i urval
Allan Ellenius, ”Miljö och mentalitet”, Signums Svenska kulturhistoria, Stormaktstiden (2005)
Börje Magnusson, Att illustrera fäderneslandet: en studie i Erik Dahlbergs verksamhet som tecknare (1986)
Bo Lundström, Officeren som arkitekt och konstnär i det svenska 1800-talet (1999)
