”Sedan Öfver Amiralen Friherre Puke nu fådt befälet till lands, hava de besynnerligaste hafsdjur börjat göra landstigningar. Jag har den äran öfversända ett prof, på denna nya landt milicie. Fendrick Gerdes, som igår aftons var utgången på ett vanligt fiske, och intet anade något fienteligit från sjösidan, uptäckte ett aldeles okändt wattendjur, råkat på grund uti en liten strömränna vid landet. Osäker om det värkeligen var af wåra alliérade, och med pligten att försvara sin strand, attaquerade Han den förmente fienden, som efter ett hårdnackadt motstånd, och efter flera kastningar af 20 alnar höga vattn Collonner, dödades och tillfångatogs.
Då ingen sådan fisk på flera mansåldrar blifvit fångad, och rospiggen i allmänhet är föga hemma uti naturalhistorien, uppstod en grufvelig tvist, om hvad slägte den tillhörde, och sedan den församlade menigheten öfvervunnit sin första förskräckelse, och blifvit fullkomligt förvissad att detta fasans Djur, nu blott utgorde ett liflöst ting, och således kunde utan lifsfara nalkas, upptäcktes vid närmare undersökning, att det var en ovanligt stor stör af emellan 3. och 4. lispunds vigt, och som skall vara den läckraste fisk man någonsin förtärt […]
Fendrick Gerdes har gort mig en present däraf, men sådant är af naturen skapat för pallatset, och icke ämnat att pryda ett tarfveligt bord uti en Eremitage. Om Herr Grefven och Generalen finna honom för stilens skulld, värdig att presenteras uti Konungens kök, så har han åtminståne figuren för sig.
Från mig är han likväl förpassad till Herr Grefvens och Generalens eget.
Han är fångad igår aftons samt har sedan legat uti jor-källare, och reser nu under svalkan till Hufvudstaden. Han dog genast af blessürer, och har intet varit i läkare hand. Jag [har] ombedt Couriren anmäla honom i tullen som en död resande, hvilken icke i anseende till dess sällsynthet, kan begrafvas på landet. Jag vill eij förmoda att han anses som contra band, och därigenom stadnar hos Gref Ugglas. Då är han olycklig äfven efter döden, och mitt ändamål förfelat.”
…
Ortala Bruk d. 25 Julij 1809 Ödmjukaste Tjenare
G. v. Boije
Några förklaringar:
I sitt brev ironiserar Boije över att överamiralen friherre (Johan) Puke fått befälet över landtrupperna. Att en flottans amiral skulle leda de andra truppslagen gjorde många förvånade och ansågs försvåra möjligheten till snabba beslut. Boije nämner även greve af Ugglas. Han torde syfta på greve Samuel af Ugglas som var en av Gustav IV Adolfs mest betrodda. I och med statsvälvningen i mars 1809 och Gustav IV Adolfs avsättning blev han naturligtvis mindre ansedd bland anhängarna till Karl XIII.
20 alnar är nästan 12 meter
3-4 lispund är mellan 25,5 och 34 kilo
Så här skriver Nationalencyklopedin (1995) om stören:
Europeisk stör, atlantisk stör, Acipenser sturio, art i familjen störfiskar. Den fanns fram till 1800-talet vid Europas kuster och lekvandrade upp i floderna, även i Sverige. Numera är arten sällsynt och räknas i Sverige som utrotad. Den kan bli 3,5 m lång. Ryggen går i blåsvart och sidorna är ljusare, övergående i vitt på buken. Födan utgörs av bottendjur och fisk. Arten skyddas av Washingtonkonventionen Appendix I.
Källa: Krigshandlingar 1808-1809, volym 248, nr 16
