Militärfarsen är en filmgenre som var ganska stor under 1930- och 40-talen för att idag föra en tynande tillvaro. I ett soldatkollektiv tar folk, precis som i skolklasser, på sig olika roller. Man har även föst samman människor från olika samhällsklasser och landsändar. Hur dessa olika individer anpassar sig till varandra och till den stelbenta och formalistiska rutin som gärna präglar garnisonslivet, är tacksamma beståndsdelar i en komedi. Ett humoristiskt grundelement brukar vara att någon busig/korkad/rebellisk värnpliktig retar sina överordnade till sprickningsgränsen med sina upptåg eller allmänt oövertänkta idéer. På 1930-talet var huvudrollerna gärna besatta med Fridolf Rhudin och Weyler Hildebrand. I slutändan brukar ändå alla visa sig vara av det rätta virket och man behöver aldrig bekymra sig för mycket över att dessa personer är satta att sköta rikets försvar. Eftersom filmindustrin, åtminstone under andra världskrigets beredskap, verkade inom det psykologiska försvaret hade något annat varit otänkbart. Det fosterländska uppsåtet blir gärna understruket genom några reflektioner eller ett högstämt tal framåt slutscenerna från en sympatiskt faderlig officer. Bland många glömda filmer kommer vi idag kanske i varje fall ihåg 91-an Karlsson-serien som började 1946, men titlarna är många. Här några exempel:
”Kronans kavaljerer” 1930, ”Samvetsömma Adolf ” 1936, ”Landstormens lilla Lotta” 1939, ”Kronans käcka gossar” 1940, ”Beredskapspojkar”1941.
Idag är genren i stort sett död, åtminstone i Sverige. De enda svenska exemplen är över tjugo år gamla: ”Repmånad” från 1980 och ”Nionde kompaniet” från 1987. Skälet är säkert till största delen att genrefilm över huvud taget är sällsynt inom nutida svensk film. Skildringar av det grabbiga lumparlivet är knappast heller särskilt gångbart i dagens kulturella klimat.
Affischen till "Soldat Bom” är gjord av AB Fribergs filmbyrå och förvaras vid Kungl Bibliotekets affischsamling.
När Nils Poppe introducerade karaktären Fabian Bom i ”Soldat Bom” 1948 gjorde han en intelligent vändning av genrens grundkonflikt. Bom är varken busig, korkad eller rebellisk – tvärtom är han en sorts mönstersoldat in absurdum. Bom följer reglementen och givna order till ytterlighetens gräns. Han är ständigt på gott humör och en rent övernaturlig prickskytt. Trots det väcker hans beteende samma ilska hos befälen. En klassisk scen ur filmen som ger hela grundkonflikten i ett nötskal är när furir Berglund, spelad av Gunnar Björnstrand, försöker knäcka Bom genom marschexercis i lervälling. Furirens maktmedel biter tyvärr inte alls på den outtröttlige Bom, som ålar i sörjan med ett leende medan Berglund tappar såväl röst som ork. ”Soldat Bom” blev en internationell succé och gav upphov till ytterligare sex Bom-filmer.
Länk till filmklippet på Youtube
(med reservation för eventuella ändringar).
Nils Poppe föddes som Nils Einar Jönsson den 31 maj 1908. Han växte upp hos fosterföräldrar i Malmö och började sin skådespelarkarriär redan 1930 på Hippodromteatern i Malmö. Med tiden skulle han utvecklas till svensk films motsvarighet till Charlie Chaplin eller Danny Kaye – med en akrobatisk och dansant spelstil. Poppe hade en lång och framgångsrik filmkarriär som så småningom började ebba ut på 1960-talet. Då slog han sig på att driva Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Ända fram till 1993 brukade han själv spela huvudrollen i de farser som sattes upp där. Privatlivet höll Poppe mycket för sig själv. Han var gift med Inga Landgré 1949-1959 och de fick barnen Anja och Dan tillsammans. Andra äktenskapet ingicks med Gunilla Poppe 1963 där de fick barnen Mia och Thomas. Nils Poppe avled den 28 juni 2000.
Bo Berg
Källor:
Gaby Wigardt Poppe i ljus och mörker 1988
Leif Furhammar ”Värnplikten i svensk spelfilm” ur Plikt, politik och praktik. Värnpliktsförsvaret under 100 år. 2002
Kungl Biblioteket, affischsamlingen
Malmöhus södra inskrivningsområdes arkiv
Stockholms inskrivningsområdes IO-expeditions arkiv.
Försvarsstabens personalvårdsavdelnings arkiv
Karlskrona örlogsstations 1. yrkeskompanis arkiv
I Malmöhus södra inskrivningsområde, Malmö rullföringsområde kan man hitta Poppe/Jönsson som inskriven med värnpliktsnumret 936-2/1928. Själva värnpliktskortet finns däremot i Stockholms inskrivningsområdes arkiv. Av det ser vi att Jönsson ska frikallas 1928 och det är alltså tomt i tjänstgöringstabellen. På raderna 2 och 3 kan vi däremot se att han redan har gjort sin insats – han har 1 år, 7 månaders och 16 dagars tjänstgöring som 2. klassens sjöman vid Kungl Flottan i Karlskrona bakom sig vid mönstringen
Torpedeldare nr 427 Jönssons tjänstgöringsrulla vid 1. yrkeskompaniet i Karlskrona visar att Poppe hann vistas nästan ett år på olika fartyg: Fylgia, Wrangel och Drottning Victoria. Betygen var överlag hyfsade. Straffjournalen är tom. Hans sista halvår vid kompaniet innehöll dock ingen sjötid men väl ett flertal sjukhusvistelser. Tittar man så på sjukjournalsidan ser man att läkarna angivit sjukdomar som ”Meningismus” vilket betyder symptom som påminner om hjärnhinneinflammation utan att vara det, ”Morbus nullus”- ingen sjukdom helt enkelt och så slutligen två sjukhusvistelser för hjärtfel. Med kännedom om att mannen ändå utförde dans- och akrobatkonster ännu som 80-åring kan man möjligen misstänka att Poppes skådespelartalanger hjälpt honom ut ur det 4-åriga kontrakt han skrivit med Flottan.
Som många andra artister fick Poppe under beredskapen rycka in som fältartist. Av hans kartotekskort framgår att fältartist nr 288 Poppe gjort två framträdanden 1942. På ett annat kort ser man att båda gångerna var på beredskapssjukhus. I kortets överkant finns färgade pluppar. Den ljusblå betyder att artisten var en yngre man, den ljusgrå att artisten var en cabaretsångare, den bruna att akten innehöll sketcher och monologer och den röda att artisten var komiker eller imitatör. Fotografiet har flyttats från kortets baksida.
