Sedan sommaren 1930 hade en konflikt om lönesänkningar pågått vid Långrörs sulfatfabrik vid Marmaverken i Hälsingland. Förutom sänkt lön krävde bolaget en prishöjning av hyra och ved för de arbetare som bodde i arbetsgivarens bostäder. Förhandlingar mellan parterna pågick under hösten utan resultat. När skeppningssäsongen inleddes på våren 1931 var fabriken blockerad av strejk. Samma sak gällde de fabriker runt om i Västernorrland där sympatikonflikter hade uppstått. För att lastningen av lagrad pappersmassa skulle kunna genomföras anställdes strejkbrytare från andra orter. Strejkbrytarna inkvarterades i en förläggning i Lunde vid Ångermanälven.
Den 13 maj påbörjade strejkbrytarna sitt arbete i Sandviken. De möttes av ett demonstrationståg av strejkande arbetare som protesterade mot att arbetet med lastningen var i gång. Demonstranterna bröt sig in på fabriksområdet, misshandlade en del av strejkbrytarna och tog några som gisslan när de lämnade området. Den 14 maj hölls ett stort protestmöte över strejkbrytarnas ankomst. Närvarande på mötet var representanter från fackföreningsrörelsen i Ådalen, men också en stor mängd oorganiserade säsongsarbetare. I agiterande syfte uppträdde två demonstranter som skadats under tumultet föregående dag. Beslut fattades om omedelbar och allmän strejk vid alla sågverk och massfabriker i Ådalen. Röster höjdes för en demonstration i Lunde och när mötet avslutats tågade man i väg.
Oroligheterna dagen innan hade föranlett tillkallande av polisförstärkning och en militär styrka från Sollefteå. Militärstyrkans främsta uppgift var att skydda förläggningen i Lunde. I och med militärens ankomst eskalerade oroligheterna i området.
Den 14 maj 1931 blev en ödesdiger dag för kapten Nils Mesterton. Det var han som gav order om att öppna eld mot demonstranterna, en order som slutade med att fem människor dog och fem skadades. Men vem var han, mannen som gick till historien som ”Mördaren från Lunde”?
Carl Fredrik Nils Mesterton föddes 1888 i Svea livgardes församling i Stockholm. Hans föräldrar var löjtnant Carl Daniel Mesterton och Ebba von Redlich som tillsammans fick tre söner innan fadern redan 1889 avled. Tio år senare gifte modern om sig med poeten Oscar Levertin. Efter studentexamen utbildade sig Nils till reservofficer och studerade vidare på högskolan i Stockholm, där han bland annat läste nationalekonomi. Ett par år efter sina avslutade studier arbetade han på bank innan han tog värvning vid Västernorrlands regemente (dåvarande I 21).
Hela våren hade präglats av omfattande oroligheter i samband med strejken vid Marmaverkens sulfatfabrik. Den 13 maj valde länsstyrelsen att kalla in militär. Under befäl av kapten Mesterton leddes 60 infanterister från Sollefteå mot Ådalen för att skydda strejkbrytarna. När så demonstranterna strax före tre på eftermiddagen den 14 maj nådde färjelägret i Lunde möttes de av en ryttarpatrull anförd av löjtnant Beckman och sergeant Rask som försökte förmå demonstranterna att stanna. Efter ett mindre handgemäng och eventuell stenkastning föll sergeant Rask av hästen och patrullen drog sig tillbaka. Det var då som kapten Mesterton ropade de ödesdigra orden: ”Halt, i lagens namn, annars skjutes här skarpt!” Tre gånger ropade han innan han avlossade fyra skott med sin pistol och tre av demonstranterna föll sårade till marken. I demonstrationståget, som var flera kilometer långt, uppfattade endast ett fåtal vad som skett och många trodde det var lösa skämselskott som avfyrats. Därför fortsatte de framåt och de längre bak i demonstrationståget tryckte på. Kapten Mesterton uppfattade det hela som en militär framryckning och gav order om eld.
Kapten Mesterton fick skulden för händelsen och den ilska och det missnöje som demonstranterna gav uttryck för återspeglade sig i vänsterpressen, där han bland annat kallades för ”Mördaren från Lunde”. Senare under hösten åtalades han, dömdes av krigsrätten i Sollefteå och fick till straff åtta dagar arrest utan bevakning. Enligt Ådalskommissionen framstod han som en allvarlig och ansvarskännande man med mycket stark pliktkänsla och av sina underordnade beskrev han om en person med stor medkänsla för andra. Vid flertalet tillfällen tog han parti för sina underordnade gentemot andra officerare.
Foton från Statens Provningsanstalts undersökning av skottlossningen i Lunde.
Utdrag ur Gunnar Oskar Mauritz Lindgrens vittnesmål, sergeant vid Västernorrlands regemente.
Nils Mesterton stannade kvar inom armén och avancerade till överstelöjtnant. 1934 gifte han sig och flyttade till Nora i Västmanland, där han avled i november 1962. Han ska ha tagit händelsen i Ådalen mycket hårt och blev inåtvänd och grubblande. Eller som Birger Norman uttryckte det i boken Ådalen 31: ”Före Lunde var han en man som älskade att umgås, träffa vänner och släktingar. Efteråt blev han ensam och sluten.”
Carina Gunnarsson, Marie Steinrud
Källor:
Ådalskommissionens berättelse. Berättelse avgiven av den av Kungl. Maj:t tillsatta kommissionen för undersökning rörande oroligheterna i Gudmundrå m. fl. kommuner av Västernorrlands län maj 1931 (utg. P.A Norstedt & söner, Stockholm 1931)
Ådalen 31. En berättelse av Birger Norman (utg. av Rabén & Sjögren, Stockholm 1968)
Biograficasamlingen, volym 11
Västernorrlands regementes arkiv, Stabsavdelningen med regementsexpedition, E3:1, A2: 3.
