Med den liknelsen försvarade generalsekreterare Dag Hammarskjöld i ett tal i FN:s generalförsamling den 17 oktober 1960 de insatser världssamfundet inlett i Kongo några månader tidigare, och som kom att bli starten på ett av de mest omfattande och kontroversiella åtagandena i organisationens historia.
Dag Hammarskjöld utsågs – något förvånande för många – till FN:s generalsekreterare 1953 och gjorde sig snabbt känd som aktiv i sitt ämbete, inte minst i Kongofrågan.
Biograficasamlingen, Dag Hammarskjöld (Dagens Nyheter, 9/8 1958)
Upprinnelsen till FN-insatserna i Kongo var de oroligheter som uppstod direkt efter landets plötsliga och oförberedda självständighet från Belgien den 30 juni 1960. När det forna moderlandet inte ville släppa den militära kontrollen över området revolterade kongolesiska trupper, vilket ledde till att viktiga samhällsfunktioner föll samman, att omfattande oroligheter blossade upp och ytterligare belgiska styrkor sattes in. Läget förvärrades dessutom av att det inte fanns någon inhemsk fungerande byråkrati; utbildningsnivån var extremt låg och den före detta kolonin präglades av mycket starka inhemska och utländska särintressen.
Då provinsen Katanga den 11 juli 1960 förklarade sig självständig vände sig president Patrice Lulumba till FN:s generalsekreterare för att få hjälp mot utländska styrkor och att återföra området till kongolesiskt styre. FN beslutade att bistå med militär hjälp för att tvinga bort utländska styrkor som inte tillhörde FN och förhindra ett inbördeskrig, men också med humanitära insatser i form av hjälp med att bygga upp sjukhus och skolor, stöd för att utveckla jordbruket m.m. Uppdraget kom dock att visa sig både svårare och mer våldsamt än väntat. Dels drogs krisen i Kongo in i det kalla kriget, vilket gjorde frågan om dess framtid mycket känslig. Dels utbröt snart hårda strider mellan Katangas styrkor och FN-trupper.
Den sista kända bilden av Dag Hammarskjöld. Generalsekreteraren är här, den 17 september 1961, på väg att gå ombord på det plan som skulle ta honom från Leopoldville till Ndola i Nordrhodesia för att förhandla om vapenvila med Katangas president Tshombe. Till vänster om Hammarskjöld står dåvarande FN-chefen i Kongo, svensken Sture Linnér.
Biograficasamlingen, Dag Hammarskjöld (Svenska Dagbladet, 16/9 1962)
Den 17 september 1961 avreste Hammarskjöld mot Ndola i Nordrhodesia för att försöka förhandla om vapenvila med provinsens president Moise Tshombe. Men han skulle aldrig nå sin destination. Någon gång under natten till den 18 september dog Dag Hammarskjöld tillsammans med ytterligare 15 personer - FN-anställda och den svenska flygplansbesättningen - då planet störtade i djungeln i Nordrhodesia. Oklarheter kring kraschen gjorde att det ända tills nu har spekulerats i huruvida det rörde sig om en olycka eller ett attentat.
I ett telegram till olika FN-enheter i Kongo bekräftas den 18/9 1961 att Dag Hammarskjöld avlidit då hans plan störtat. Två dagar senare rapporteras att en haveriundersökning ska genomföras av svenska experter, FN och den nordrhodesiska regeringen. I samma rapport meddelas att svenska soldater har retirerat från FN-basen vid Kamina för att försvara en landningsbana och andra nyckelområden mot en rebellattack, ledd av belgiska legosoldater.
Svensk internationell verksamhet, FN-bat. XII, vol. 12.
Först i februari 1963 återfördes Katanga till Kongo. FN:s trupper drogs tillbaka under första halvan av 1964, då hade redan kongoleser börjat ta över de civila uppgifter som sedan självständigheten skötts av FN.
Maria Gussarsson Wijk
Arkiv:
Biograficasamlingen.
Svensk internationell verksamhet.
Försvarsstabens arkiv.
Litteratur:
Nils Sköld, Med FN i Kongo. Sveriges medverkan i den fredsbevarande operationen 1960-1964, Stockholm, 1994.
Lars Eriksson m.fl., FN. Globalt uppdrag, Stockholm, 1995.
Sture Linnér och Sverker Åström, UN Secretary-General Hammarskjöld. Reflexions and personal experiences, Uppsala, 2008.
Bengt Thelin, Dag Hammarskjöld: FN-chefen och människan, Stockholm 2010.
Wilder Foote (red.), Dag Hammarskjöld. Tal 1953-61: ett urval, Stockholm, 1962.
Bakom FN-beslutet att skicka en svensk bataljon till Kongo låg det faktum att Sverige var neutralt – konflikten kom nämligen snabbt att dras in i kalla kriget. I uppdraget ingick såväl humanitära som militära uppgifter.
Försvarsstabens arkiv, informationsavdelningen, bildsamlingen.
