Skansen anläggs
Redan 1623 byggdes det en skans på Dalarö, men fästningen hade byggts av stockar med jordfyllning och med brist på underhåll förföll den med tiden.
På sommaren 1656 togs beslutet av Karl X Gustav att det skulle byggas en skans som skulle ersätta den gamla. Skansen placerades ca 2 km söder om Dalarö på den lilla holmen Stockskäret. Denna skans var främst till för att skydda fartygen som låg i hamn vid Dalarö och alltså inte för att hindra fienden från att nå Stockholm. Likt många andra befästningar rustades den endast i krigstid, vilket ledde till att skansen snabbt förföll när freden kom.
Dalarö skans. Stads- och fästningsplaner Sverige, Dalarö, omslag 7.
Skeppsvrak och svartek
Under sjöstriderna utanför Öland 1676 förlorades regalskeppet Kronan och även viceamiralskeppet Svärdet. Delar av flottan drog sig tillbaka till Dalarö för att ligga i skydd för fienden. Ett av dessa skepp som tagit skydd vid skansen var Riksäpplet. Det blåste upp till storm en natt och man försökte flytta på skeppet då det fanns risk att det skulle slå emot klipporna annars, men allt gick fel och Riksäpplet drev istället iväg mot en kobbe, fick slagsida och sjönk. Vraket efter Riksäpplet låg väl bevarat fram till 1920-talet då man sprängde vraket i jakt på svartek. Delar av svarteken från Riksäpplet återfinns i portarna till Stockholms stadshus.
Kommendanten Qvintern
1696 var den 76 år gamle Petter Qvintern kommendant på Dalarö Skans. Det visade sig ganska snabbt att Petter inte var den snällaste av kommendanter. Han hade privat sålt skansens krutförråd för egen vinning och utnyttjat personalen på skansen för sina privata ärenden. Bland annat hade de fått gå över isen till fastlandet för att inhandla brännvin. Vissa hade då gått igenom isen och drunknat eller insjuknat. De som vägrade gå ärendena straffades med diverse olika tortyrredskap. Petter Qvintern avsattes från sin kommendanttjänst och dömdes den 14 juli 1696 till döden, men benådades senare av kungen och dog istället året därefter.
Rysshärjningarna 1719
Försvaret vid Dalarö Skans var egentligen dugligt nog att försvara själva skansen och fartygen i dess närhet, men när ryssarna härjade kusten 1719 kunde de enkelt segla förbi bortom räckvidden för skansens kanoner, vilket ledde till att Dalarö samhälle råkade illa ut. Folk blev hemlösa, den nybyggda sjökrogen brändes ned till grunden och i princip var det bara kyrkan som klarade sig undan härjningarna.
Teckning från 1758 ur Georg Henrik Barfods Arkiv, vol. 1.
År 1854 togs beslutet om att lägga ner den militära verksamheten på Dalarö Skans och 1935 blev skansen byggnadsminnesmärkt. Idag kan man ta båten över till Dalarö Skans för att besöka värdshuset eller kika på uppträdanden och musikarrangemang av olika slag.
Daniel Olofsson
Källor
KrA, Carl A. Bäckströms Arkiv, Skansar m.m. i Sverige, seriesignum D, vol.1.
Sobéus, Urban, (1998), ”Försvarsanläggningar i Stockholms skärgård: Furusund, Sandhamn, Dalarö och Älvsnabben och Optiska Telegrafen.”
